Ni kan aldrig gissa vem som kom in på mitt jobb idag.. Japp, någon som vägrar lämna mig ifred. Jag tror att han fattade piken denna gång. Han sa inte ens hejdå när han gick, fastän jag var snäll. Jättesnäll.

Jag skrev om läkemedlet Clenbuterol för ett tag sedan. Visst hade jag hört att vissa Hollywood-kändisar ryktades ta det, men rykten är något man bör ta med en nypa salt. Nu menar the skinny website att självaste Britney Spears tar Clenbuterol för att gå ner i vikt. Om det nu är sant så fungerar det riktigt bra. Synd bara att hon som egentligen är så fin, är så skabbig nu. Men hennes tid kommer tillbaka..

Fler rykten säger ändå att förutom Clenbuterol så använder hon sig av Kokain, andra bantningspiller, hårdträning, hetsätning-kräkas och rökning. Något som jag förvånas över är hennes upsvällda ansikte, vad kan det bero på förutom bulimi och kortison?

Själv ska jag beställa lite eph när jag får mina pengar (ja vart de nu är), Clenbuterol verkar helt omöjligt att få tag på.

Såja, nu är jag hemma igen. För att ta vid innan jag åkte bort så måste jag berätta om allt som har hänt. Alla kommentarer och all kritik tar jag senare, jag är nämligen expert på att skjuta upp saker och dessutom så rör alla "svält dig inte"-kommentarer inte mig i ryggen. Men alla har rätt till en åsikt och dessutom har jag inte anorexia och inte heller bulimi (yeh jag har inte kräkts på nästan en vecka!).

Efter mitt besök tyckte jag mig behöva en liten minisemester och det tyckte Sexet med. Så han betalade en enkelbiljett till hans stad och dit åkte jag. Det första vi gjorde när jag kom till Sexets stad vad att äta på Burger King (just det, ana in your face) och sedan gick vi och la oss utan att förbränna all mat. Och det karaktäriserar min resa ganska bra, massor av mat, sova, gosa och hångla.

Under måndagen gjorde jag och Sexet massa roliga aktiviterer, något som jag tycker så mycket om med honom är att han och jag kan bara vara. Hålla handen, strosa på stan, prata. På kvällen så drack vi drinkar och öl på ett kostymnisseställe och sedan gick vi på ett ställe där det var lite livligare. När vi går in så flirtar vakten med mig och sedan får jag ganska mycket blickar. Sexet blir inte så glad och börjar småtjaffsa, som tur är så är vi mogna människor och redde ut det (nåja). Men ändå blir jag ledsen, han avskyr att jag får uppmärksamhet samtidigt som det är det jag är så beronde av. Sedan gick vi hem och jag bröt mitt fejknyårslöfte.

Idag har jag och Sexet ätit hamburgare (just det, igen!) och gick hem och la oss och hånglade och allt utan att förbränna det. Jag bör nämna att min byxlinning stramar och jag är fet och äcklig. Iaf så är jag hemma nu och imorgon återgår jag till mitt liv. Just det.

Det har verkligen hänt mycket på sistone. Igår reste iaf min gäst hem igen, "ska bli skönt att vara lite ensam igen" tänkte jag men jag kanske ska iväg jag med. Men jag har inte bestämt mig än. Igår festade jag, det var riktigt roligt och jag blev ganska full men i två omgångar. Och så hånglade jag med en av mina killkompisar, han som jag äntligen hade sex med på våren -07. Vi har båda hållt alltihopa hemligt och jag har inte berättat för någon, men när vi stod och kysstes så kom en av våra gemensamma kompisar in. Jag låtsades leta efter min jacka men han frågade mig senade om vi "hade pussats", "nej nej nej" sa jag.

Idag ska jag dessutom bemöta kritiken som jag har fått i min blogg. Men det är inte direkt så att det har hög prioritet.

Puh vilken dag, det är verkligen sjukt hur mycket som egentligen kan hända på några stackars timmar. Ni vet min facebook-flirt, idag var det flirt på samma nivå som förut, dvs megaflirt. Han var väldigt frågvis om hur jag ska göra i framtiden och tyckte att det var kul att jag har varit där mycket på sistone. Han är het.

Ikväll är jag trött och tar en lugn hemmakväll, imorgon blir det jobb och fest. Min gäst är kvar, men inte länge till. Jag är dessutom sjukt megahångelsugen, ja kåt som fan. Så nu måste jag få till det. Snart.

Har ni hört talas om "supersoppan", det är en mirakelkur för den som snabbt vill gå ner i vikt. Mellan 4-7kg går man ner under veckans gång lovas det. Det är pga att soppans ingredienser innehåller negativa kalorier (vad man nu vill tro om det). Här är receptet iaf. Jag funderar på att dra igång på söndag.


Supersoppan kallas the cabbage soup diet och är en länk som ger lite hopp. Tjejer som står bakom gick ner 15 pound (ca 7kg) efter hennes soppvecka och lyckades hålla nere vikten även efter.


Supersoppa 10 liter

6 st stora lökar
1 normalstort kålhuvud
4 morötter
1 purjolök
4 köttbuljongtärningar
2 burk konserverade tomater
2 gröna paprikor
2 påsar löksoppa (pulver)
soya, kryddor efter behag

Skär grönsakerna i bitar. Ta det uppskurna kålhuvudet & lägg i en stor kastrull med vatten, låt det koka tills det börjar bli mjukt. Häll av vattnet & lägg i resten av dom skurna grönsakerna & fyll på med nytt vatten så grönsakerna täcks precis. När grönsakerna nästan är klara så häll i burkarna med tomater & löksopps pulvret & låt detta koka en stund. Tillsätt soyan. Nu är soppan klar. Ät så mycket du vill av soppan, ju mer du äter av soppan desto mer går du ner i vikt.

Dag 1. Olika frukter (ej bananer) melon går bra, och så mycket soppa du vill.
Dag 2. Olika grönsaker ev.kokta, och så mycket soppa du vill.
Dag 3. Olika frukter och grönsaker (ej bananer och potatis), och så mycket soppa du vill.
Dag 4. Ät 5-8 bananer och drick 5-8 glas mjölk, och så soppa.
Dag 5. Ät 6 tomater och c:a 280-340 gr. nötkött. Drick 8 glas vatten under dagens lopp, och så mycket soppa du vill. Dag 6. Ät så mycket nötkött du vill och olika sorters grönsaker, och soppa.
Dag 7. Ät råris och grönsaker så mycket du vill. Drick saft(sockerfria fruktsafter) te eller kaffe hela dagen, och så mycket soppa du vill.

Usch vad jag känner mig usel, jag är hungrig och sugen hela tiden. Försöker mig på alla tricks som finns, dricker kopiösa mängder the, borstar tänderna, städar toaletten. Ändå gnager det. Det gnager i mig. Men eftersom det är bättre att jag sitter här än att jag äter eller kräks så får det bli detta.

På pro-anasidan What a girl eats (min nya favorit) får du veta vad du ska göra om saltsuget kickar in, massor av anledningar till att man vill vara smal och 30 saker som du kan göra istället för att äta. Toppentips. Även smaklösa bilder (som den ovan) finns på denna sida.

Just nu mår jag så jäkla bra av mina långpromenader. Jag får tid att tänka och drömma om min kropp och om sommaren. Jag ska verkligen kämpa som ett djur. Jag har hört att det ta tre gånger så lång tid att gå ner det som man har gått upp. Alltså det som jag gick upp i frosstaden över jul (har ingen aning om hur många kilo, vågar inte väga mig just nu) kommer att ta ca 7 veckor att gå ner. Som tur är så känns det som att jag är nära det jag vägde innan jag åkte upp. Så jag gissar att det tar ca en vecka till.

På tal om förändringar. Jag älskar verkligen tjockisprogram. Tjockholmen, biggest looser, du är vad du äter mm. Tyvärr har jag inte de kanalerna just nu, så jag får nöja mig med före- och efterbilder på nätet. Aftonbladets viktklubb (igen) har massor av sådant! Även om de inte har mina viktmål så är de ändå inspiration. Resan är densamma.

Louise 29 gick ner 53 kilo. (Bilder från viktklubben)

Sovit i tolv timmar i natt, så jäkla skönt och välbehövt. Det är endast när det gäller sömn som jag litar på min kropp. Vaknade av att Sexet ringde och tyckte att jag hade sovit tillräckligt, jag blev sur och tyckte att det kan man inte bestämma åt någon annan, så han erkände att det var för att han så gärna ville prata. Jag tyckte ändå att det var respektlöst.

Härom dagen fick jag det här SMS:et:

Vad händer i helgen?
Jag ska inte besöka dig igen
på jobbet så du behöver inte
vara orolig. Själv ska jag festa...

Vem som messade? O-baren såklart, vem annars är så jävla dum?

Idag måste jag gå och handla, jag vill ha skinka hemma. Det känns lite bättre idag jämfört med igårkväll, är lite plattare och lite gladare. Gomorn.

Det som jag hatar allra mest med min kropp är som bekant mina lovehandles. Jag har försökt banta bort dem, träna bort dem och nu återstår det ett alternativ, ta till kniven. Skämt å sido så har jag länge funderat över att fettsuga bort dem, men för ca 1½ år sedan fick jag reda på att det finns ett annat alternativ. Det kallas Ultra shape och är fettreduktion utan kirurgiska ingrepp. De använder sig av extra starka ultraljud som avlägsnar fettcellerna, tekniken tillämpas bland annat på Ellipsklinikken. Frågan är bara vad det kan kosta?

Idag lekte jag med tanken på hur skönt det skulle vara om det bara kom någon och betloss en bit fett från kärleksfläsket, därav bilden. Fast monstret verkar tycka att det är godare med hamburgare och dessutom rinner det gegga ur kroppen. Fyndig jag är ibland. Gillar ni min bild?

Fem dagar blir inte sex. Fem dagar blev just fem dagar och imorgon börjar jag om från ruta ett. Jag var hungrig och fastän det är sent så gav jag mig själv tillåtelse att äta en rågrut, "en rågrut inntehåller bara 37 kcal" tänkte jag för mig själv. En rågrut blev tre som blev biskvi och chokladkaka. Och munken. Och chokladboll. Och egentligen visste jag att det skulle hände, i samma sekund som jag gav mig tillåtelse till en rågrut då visste jag att det skulle sluta på knä framför toaletten. Fem dagar blir inte sex. Inte den här gången.


Men skönt är det. Och bulimi och anorexia är vackert. Knäppt som fan, men vackert.

Det är sällan man hör talas om anorexia hos killar. Mitt ex, Sexet, gick ner i vikt när han började träffa mig och allt eftersom upptäckte mina problem. Jag smittade allt omkring mig kändes det som och han blev smal, jättesmal. Det är inte fint med jättesmala killar, men det fick mig att få upp ögonen för ätstörningar hos killar. Silverchairs sångare Daniel Johns led av anorexia i sin ungdom och inspirerade honom till låten Ana´s song. Han är så snygg i den videon, androgyn och sårbar.

Ikväll när jag var på väg hem så träffade jag en gammal dejt. Han skulle nog säga att vi var tillsammans, men jag har lite svårt att erkänna sådant. Han hade bråttom, jag hade bråttom så vi hejade bara lite och utbytte småord.

Och så blev jag påmind om vad han hade sagt om mig när vi träffades för ca två år sedan.

"Du skulle kunna vara 16 år, din kropp ser ut som en 16-årings" och jag älskade det.

Har precis varit på promenad. Jag känner mig så lat idag som bara har gått på en timmes promenix, minus 300 kcal "bara". Men jag vet juh att jag förbränner ganska mycket bara genom att leva, men det ger liksom ingen tröst. Lat, klumpig och stel, det är jag. Vill du veta vad du har för grundförbränning? Beräkna din BMR på Calories Per Hour, BMR står för Basal Metabolic Rate och beräknar alltså din basalförbränning som du behöver för att leva, utan att göra någonting aktivt.


Igår började jag läsa Jonas Gardells "Jenny", jag har med flera års mellanrum läst de andra böckerna i serien och gillar dem verkligen skarpt. Gardell inleder "Jenny" med ganska fångande frågeställningar:

"Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin kunna straffa dig själv tillräckligt?
Svälter du dig själv?
Skär du dig?
Skär sönder dina armar, skär sönder ditt ansikte?
Dämpas ångesten med mer smärta, dämpas ångesten med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit?"

Vem som har lidit av ångest, anorexia, bulimi, depressioner, kärlek, svek, livet, känner igen sig? Varenda människa gissar jag?

Tidigare idag pratade jag om att min gamla tränare berättade en sak för mig när jag ganska nyligen hade börjat träna för henne. Vi pratar om Elia då ca tolv år gammal. Jag kom från en grymnastikgrupp som var ganska nystartad och jag kände att jag ville satsa hårdare så därför bytte jag upp mig till hennes grupp. Jag trivdes direkt och den sommaren så åkte vi på ett träningsläger. Lilla Elia hade precis upptäckt njutningen med viktminskning, hårdträning och svält. Den följande hösten skulle jag börja sjuan på högstadiet och därmed byta skola, nervös var bara förnamnet.

Vi tränade stenhårt under träningslägret (som låg närmare 60 mil från vår frosstaden) och den dagen vi skulle åka hem så skulle vi äta på McDonalds. På den tiden var det inte alls lika vanligt med skräpmat (iaf inte där jag kom ifrån) och jag ville verkligen kunna äta någonting, det blev en hamburgare, ni vet den som kostar ca 10:-. Sedan fick jag en sådan kramp i magen så jag var tvungen att gå på toaletten, jättelänge. När jag äntligen var färdig så stod hela bussen och väntade på mig.

Jag vet inte hur lång tid senare som min tränare berättade detta för mig, men kanske en vecka, en månad. Hon berättade iaf om en annan gång när hon hade varit på träningsläger förut och där hade det funnits en jättespinkig tjej. Likt vårat träningsläger så avslutade de med ett besök på McDonalds och den lilla, spinkiga tjejen hade beställt hur mcyket mat som helst. Efter att hon hade ätit upp allt så hade hon gått iväg på toaletten.

När hon berättade detta för mig, så förstod jag att hon förstod. Att hon visste att jag också var "sådär", ätstörd. Hon är egentligen den enda som har konfronterat mig med mina ätstörningar. "Du måste äta ordentligt" sa hon vid ett tillfälle "det gör jag" svarade jag, "nej det gör du inte". Där var det ord och inga visor. Jag och min gamla tränare har fortfarande kontakt, ytterligare tolv år senare.

Jag vet inte om jag har länkat till någon kaloriräknare som räknar förbränning vid olika aktiviteter förut. Och i sådana fall är det verkligen förkastligt ;)

Den här är på svenska och ganska lätt att hitta snabbt i, innehåller dock bara de allra "vanligaste" aktiviteterna.

Den här är på engelska och den bästa som jag känner till! Har verkligen de flesta aktiviteter som finns.

Visste du att ett salladshuvud innehåller 20 kcal och en McFeast-meny (med mellan strips, mellandryck och McFeast-dipp) innehåller 1100 kcal. Om du väger 60 kg så tar det 4 ½ timmar att promenera (10min/km) bort en Mc Feast och 5 minuter att promenera bort ett salladshuvud. Så nästa gång du är sugen på Mc Donalds kika in deras kaloriräknare.

Godmorgon, idag blir det nog ingen förmiddagslångpromenad, det ryser i mig när jag tittar ut. Men jag måste ändå gå och köpa hermesetas suketter och fishermans friend men det är bara en liten bit bort. Men jag hoppas lite på att kunna lura mig själv genom att bara ta mig ut och sedan av bara farten gå på en lite längre prommis. Egentligen är idag en dag för inomhusträning, jajjemensan idag är nog dagen som jag tar mig iväg och infriar ett av mina nyårslöften.

Idag är alltså tanken att jag ska dra iväg och börja träna. Bara det inte slutar som förra gången. Jag gruvar mig lite, jag känner mig tung och inte alls smidig och stark som jag var på den gamla goda tiden. Men hur coolt vore det inte att kunna göra som Katie Richardson på bilden!

Jag blir verkligen jätteglad av kommentarerna som jag får (hey, vem blir inte det i denna bloggvärld, men skitsamma, jag blir typ.. gladast?). Idag när jag berättade om O-baren/ gråtkillen/ juristen/ stalkern och bad om råd för att bli av med killen så fick jag detta meddelande:

"Det finns en massa sätt, en del lite "roligare". Bestäm möte någonstans, göm dig i närheten (men låt honom inte se dig), ta kort på honom när han väntar (och gärna tid också) och när han ringer dig gång på gång när du inte dyker upp. Sedan lägger du upp korten här på bloggen. Garanterat uppskattat :)"

Ja, lite kittlar det i min lilla ret-nerv. Undra hur länge stackarn skulle stå där? Vadslagningen börjar nu ;)

Killen är jurist, men han har inte många hästar i hagen.

I lördags när O-baren ringde mig så pratade vi lite om mitt jobb, att jag "tyvärr" skulle jobba så att jag inte kunde gå ut. Sedan skojade han om att han skulle komma förbi mig på jobbet på söndagen och jag sa verkligen ifrån "nej, du får inte komma in", jag var noga med att det skulle framgå att jag menade det seriöst och han lovade att han inte skulle komma. Jag vet inte ens om jag skulle känna igen killen och jag vill verkligen inte att mina kollegor ska se.. honom. Hey, jag vill inte se honom. Sedan på söndag eftermiddag så ringer han mig, jag orkar inte svara och tänker inte mer på det. Nu nyss så ringde han mig igen, och jag orkar, i vanlig ordning, inte prata med honom. Sedan får jag ett mess.


"Jag försökte hälsa på dig igår men hittade dig inte :( Var det inte på blablabla som du jobbade?"

Så jävla dum. Han är fan dummare än tåget, vilken del av "kom inte dit" var det som han inte förstod? Jag är bara glad att han inte hittade mig! Hur ska jag få honom att lämna mig ifred?

Vad är det för fel på blogg.se på kvällarna? Innan jag gick och la mig så försökte jag logga in för att skriva "dagens" en jäkla massa gånger,sur som fan blev jag när det aldrig gick att ta sig in.

Igår kände jag att "nu får det vara nog", jag kände en känsla av överväldigande och beslutsamhet som jag inte har känt på länge. Jag ska sluta kräkas och bara bli smal. Riktigt smal. Nu.

Jag tror att det är det fina vädret som får mig att känna en sådan smal-törst. Jag vill gå lättklädd i sommar och vara smal. Så som jag känner inför varje sommar. Men jag är mästaren på att hamna på "viktplatåer", hur i hellsike krossar man dem?


Experter säger att det är bara att fortsätta som man gör och att man då, tillslut, krossar platån och fortsätter minska i vikt. Men det fungerar inte för mig. För mig fungerar det bara att gå upp lite i vikt och sedan försöka ännu hårdare att gå ner igen, då kanske kanske man kommer under det man vägde innan. Men då har man redan gått igenom faser som fetångest (över att man gått upp), totalt misslyckande (jag kan inte ens gå ner i vikt) och uppgivenhet (äh det är ingen ide, jag är dömd till evig fettma).

Aja, här kommer då gårdagens "dagens".

Gröt 100 kcal
2 smalmackor 100 kcal (bilden, nu vet ni hur de ser ut)
1 rågrut 40 kcal
sallad, rostbiff, tomat och minikeso 100 kcal
_____________________
Summa: 340 kcal

Prommade i 1½ timme igår, -450 kcal. Och så stod jag upp på jobbet i typ 5 timmar (som inte gills, men faktiskt ändå är -550 kcal).

Jag har länge velat sticka iväg till en storstad som exempelvis Barcelona. Barcelona är nog rätt grymt ställe, bra shopping, soligt, varmt (tja inte just nu då) och mycket kultur. Pablo Picassomuseet ligger i Barcelona om jag inte misstar mig. Och idag, av alla dagar, så säger snyggkillen på jobbet att jag borde åka dit (jag och han har typ hängt hela helgen på jobbet och pratat rätt mycket). Jo, jag glömde förresten berätta att han blev framröstad som snyggaste killen på jobbet, men det tyckte inte jag, jag tycker nog att facebookflirten är hetare.

Åter till Barcelona. Frågan är bara vem i hellskotta jag ska åka dit med. För vem jag än kan tänka mig skulle vilja följa med så är det människor som äter. Folk som vill sitta på fik. Folk som vill äta sig genom Spanien. Folk som vill smaka på medelhavsmaten. Jag vill juh åka med någon som vill promenera sig genom Barcelonas gator. Någon som, precis som jag, vill slinka in och ta en take away coffee. Någon som vill se Picassos verk, hänga på playan och samtidigt festa nätterna igenom. En riktig pro-ana-resa till Barcelona. Någon som vill hänka med?

Jag är typ hög. Hög på bekräftelse och lite glädje. Idag var jobbet bara roligt, det var länge sedan jag skrattade och fånade mig så mycket som idag. Idag pratade vi vidare om när fina tjejer kommer in i butiken och alla killar goes banana. Jag tyckte att killarna hade dålig smak och de kunde inte förstå att jag inte tyckte som dem. Jag trivs med de där killarna, även om jag önskar att det var fler tjejer på min avdelning.

Vi har en kille på jobbet (inte han jag flirtade med på facebook, för han har typ skaffat flickvän) utan en annan kille som ser riktigt bra ut. På en jobbfest (som jag tackade nej till) så hade någon frågat honom om vem han tyckte var snyggast och han hade tydligen sagt mig. Älskar när folk berättar sådant för mig, ger mig bekräftelse som jag så beroende av. Gullig och trevlig är han också :) Fast jag ser mig själv inte som snygg, mer.. söt, typ.

Jag har förut berättat om att jag började svettas mer när jag började med ephedrapiller och att det har hållt i sig även om jag inte äter de nu. Visst, det är inte lika mycket, men jag som aldrig har svettats speciellt mycket tycker att det är jättejobbigt. Iaf så är det allra värst på jobbet. Jag känner mig alltid så jäkla äcklig och svettig under armarna. Fy fan.

Absolut torr kliar bara! Någon som vet någonting annat?

O-baren (gråtkillen) ringde mig nyss och eftersom jag inte stod och ulkade framför toaletten så svarade jag denna gång. Han ville att vi skulle träffas i veckan, "kanske" sa jag, även om jag har börjat mitt nya roliga liv så vill jag faktiskt inte träffa någon som jag inte är intresserad av bara för att. Han skulle tydligen få besök i veckan, det tog ett tag innan han klämde fram vem som skulle komma, det var någon gammal dejt. Det roligaste var att han knappt fick fram det, som att jag skulle ha någon invändning eller något, jag kunde inte bry mig mindre, "hon ska inte bo hos mig" poängterade han.

Jag känner att jag skulle behöva en ny vän, nu när min Red har flyttat. Jag ska börja hålla utkik efter trevliga tjejkompisar. Varför ska det vara så svårt att hitta bra, roliga, smarta och gulliga tjejkompisar i denna stad? Frosstaden kryllar av dem, men här, jag bor här alla braiga och roliga tjejer! Jag håller öppen audition nästa vecka och jag bjuder på snickers och toalettbesök.

Idag var det strålande sol igen och jag tyckte att jag skyndade mig ut i morse, men solen var ändå borta när jag kom ut. Vilken symbolik. Istället så blåste det massor och jag valde att gå en promenad på mitt favoritstråk, mötte minst fyra hurtiga medelålders damer som gick stavgång. Sådan ska jag också bli.

Sedan gick jag och handlade, men bara det allra nödvändigaste eftersom hushållskassan är kärv. Så det blev toalettpapper, rågrut och choklad. Kom hem och hade verkligen tänkt att äta något ordentligt och behålla det. Mina planer gick åt skogen och här sitter jag , igen, med ont i halsen.

O ringde mig igår (gråtkillen), jag stod lutad över toaletten och sprang till telefonen när det ringde, såg att det var han och gick tillbaka till toaletten. Visst, jag kan messa med honom, men jag vill inte prata med honom. Jag tycker inte om sättet han pratar på.

Vaknar en timme före väckarklockan av en dröm. Jag är på väg hem från skolan och springer på M. M och jag gick förra året tillsammana och det var flirt från första dagen, men det hände inte någonting förrän i januari i fjol. Vi hade även sex ett tag efter det och sedan träffades vi ett par gånger.. för att ligga. Men iaf så sprang jag på honom och han drog med mig in på toaletten och jag berättade om att jag var glad över att min kropp fungerade och att jag hade mens igen och beskrev ganska intima detaljer. Han berättar då att han har en liten platta attt sätta på tungan när han går ner på mig. Och jag börjar agarva.

Det känns lite splittrat att skriva det här, lite oetiskt. Jag vill verkligen inte att någon ska få bulimi men samtidigt så vet jag om den ångest en hetsätningsattack åsamkar. Jag har förut fått förfrågan om "hur man kräks"?. I de ana-communitys som jag genom åren har varit med i har vi diskuterat detta fenomen många gånger, vissa personer verkar inte kunna kräkas och jag har också varit en sådan. Jag prövade i många år med att stoppa fingrarna i halsen och veva runt men det fungerade inte. I bästa fall fick jag upp lite lite men det var inte lönt.

Det allra lättaste att kräkas upp är såklart flytande grejer, yoghurt, fil, juice och glass. Yoghurt och fil är så fruktansvärt äckligt att kräkas, samma sak med mjölk, vidrigt. Glass smakar likadant på väg ner som upp och det var det jag brukade svulla i i början. Väldigt fast mat kan fortfarande vara svårt att få upp, typ hamburgare och pizza, men det går. Oftast kommer maten, logiskt nog, upp i omvänd ordning som man stoppade ner det, men choklad är ett undantag för mig. Chokladen kan komma upp såväl i början som i slutet oberoende i vilken ordning man åt den, mysko, japp. Jag har hört tjejer säga att de måste äta glass i slutet av varje hetsätningsattack för att ens kunna kräkas, så glass is the shit.

Tar djupa andetag och tänker på hur äckligt det är att jag står där med ansiktet i toaletten där det ligger pubishår från gud vet vem och massor av människor som har bajsat där, det hjälper faktiskt. Det kan vara svårt i början, men den bästa trösten jag kan ge är att det blir lättare, mycket lättare. Man bör kräkas det man hetsätit inom en timme, annars hinner det ändå tas upp av kroppen och det är ingen ide att kräkas. Den maten som man har nyätit både smakar och luktar rätt okej, medan mat som legat länge i magsäcken luktar spya. Kräks man upp mat som luktar spya så kommer hela toaletten och dina fingrar att lukta de med. Om du kräks ofta kommer du även att få skavsår på höger (om du nu är högerhänt) pek- och långfingersknogarna (syns lite på min bild).

Spola toaletten minst två gånger. Många brukar vilja ha på vattenkranen för att dölja kräkljudet, men hur länge kan man spola utan att bli misstänkt? Vad gör man om man spolar i en kran i en halv evighet, tro mig, folk frågar. Jag kör utan vattenkran och kräks tyst. Skölj munnen (borsta inte, skadar tänderna). Kontrollera att du inte har mat mellan tänderna.

Egentligen var den här texten ganska så mycket mer ingående, men jag kände att jag inte kunde skriva ut alla detaljer. Är det någon som vill veta något mer ingående så går det bra att maila mig på [email protected]

Kom ihåg att bulimia är en livsfarlig sjukdom som kan skada dig för all framtid, man kan få allvarliga hjärtproblem och till och med dö (jag kände att jag var tvungen). Här kommer ett utdrag från sjukvårdsrådgivningen om hur bulimi kan skada dig:


Bulimi orsakar problem i både kropp och själ

Om man har bulimi kan man få en rad kroppsliga besvär. Mag- och tarmproblem är vanliga. Mensen kan försvinna eller bli oregelbunden trots att man är normalviktig. Eftersom man undviker att äta vissa livsmedel kan man få brist på olika ämnen och salter som kroppen behöver. Om man samtidigt har mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel. Det är inte ovanligt att människor med bulimi får allvarliga tandskador eftersom man kräks och magsaften är frätande. Många som har bulimi har, eller har haft, andra psykiska problem. En uppskattning är att runt hälften av alla med bulimi får allvarliga problem med depression.

Redan ljust ute, jag vaknar en timme senare för varje dag som går. Idag borde jag tvätta innan jag börjar jobba. Tvätta känns så sjukt tråkigt, men när man väl har gjort det och har rena och mysiga kläder så tycker man att det var väl inte så farligt. Men lik förbannat så känns det exakt lika sjukt tråkigt när man ska tvätta igen nästa gång. Samma sak med diska. Och dammsuga. Städa är kaske inte riktigt min starka sida?

I förrgår fick jag ett SMS om att mina varor från Yves Rocher hade kommit, va? Typiskt, typiskt min vardag, vad säger man? Ödets ironi eller Shiva som sitter och fnissar någonstans?