Vissa dagar sitter man hetl ensam och eländig och tycker synd om sig själv (helt klart befogat), dessa dagar är man osynlig för omvärlden, typ ingen hör av sig. Livet är hårt och ledsamt och ingen, ingen bryr sig, ensammast i världen sitter man framför tv:n och grinar. Sedan har man dagar som idag, då alla ringer, SMS:ar, tjatar på att man ska komma, gå ut, se film, äta, prata, dansa, öla (=dricka öl alltså).. Hur kan det komma sig, någon borde göra en fältstudie över detta fenomen, för jag vet att detta är något många andra känner igen.

Min intervju gick inte så bra, förra gången hade hon sagt med en gång att jag fick jobbet om jag ville ha det, nu sa hon "vi hör av oss". Jag orkade inte vara så hurtig heller, jag var varm om kinderna och iskall om händerna.. jag var typ dödssjuk ;)

Jag ska nog göra mig iordning för natten, är svinhungrig men härdar. Vill mest av allt sova ut en hel natt och slippa mitt konstiga hjärta.

Berättade tidigare att jag var tvungen att äta idag, det känns som att jag skulle kola vippen annars. Jag har varit lite nervös för mitt hjärta, fick flera klapp/dubbelslag nyss. De är riktigt hemska, jag kommer säkert dö i hjärtattack en vacker snöig vinterdag.

2 smalmjukisar 100 kcal
3 finn crisp 90 kcal
___________________
Summa: 190 kcal

Har bara prommat 30 min idag, men så sov jag ingenting inatt och var duktig igår (idag för mig). Ligger på minus ändå. Don´t feed this fat piggy!

Oftast när jag vaknar brukar jag känna att ingenting är roligt, ingenting får mig att hoppa ut sängen och jag längtar aldrig efter vardagen. Jag somnade om efter mitt beslutstagande imorse och är nu nyvaken, igen. Men nu när jag vaknade för andra gången så var jag glad, något känns bra. Jag känner för att gå ut och ta en prommis, utan smink. Men typ alla mina musikspelare har gått sönder eller knasar sig.

-MP3-spelaren har jag inga batterier till.
-Mobiltelefonen, jag råkade trampa på hörlurarna så ena luren funkar inte.
-Gamla stora CD-spelaren har jag dåliga batterier till.

Jag önskade mig nya uppladdningsbara battterier i jul, det är en pryl som är jäkligt bra att ha men jäkligt tråkigt att köpa själv. Jag får alltid lite ont i hjärtat på julafton. Vi är ganska många syskon och jag får så mycket saker, visst mina föräldrar har rätt okej ekonomiskt ställt men inte i närheten som de här i min fina förort. Så på julaftonen de senaste tre åren känner jag min så bortskämd och önskar nästan att jag inte fick allt det där som jag får. Mamma brukar säga att jag inte ska känna så, men man kan inte ta bort en känsla.

Äntligen nr 1. Jag hade fått en avi när jag kom hem i natt, men efter förra besvikelsen i torsdags när avin som jag trodde hörde till pillrerna inte gjorde det, så ville jag inte hoppas. Men nu kom de! Jag var precis och hämtade ut dem, köpte ephedrafria super caps (hoppas på det bästa) och lepigen (har iof bara provat några st innan, men de är bra). Jag är ganska trött nu, vi sov kanske bara sex timmar och jag behöver mycket mer sömn än så.. så jag funderar på att gå och lägga mig en stund, men jag är så hungrig. Vore gott, svalkande och mättande med lite yoghurt. Men då kommer jag fortsätta vara tjock.

Äntligen nr 2. Mina bäckenben syns fint igen. Jag har längtat så!

Test ger mig lite splittrade känslor. Dels finns det test som "vilken handväska är du?" och sedan finns de som kanske säger lite mer. Jag och min kompis gjorde just "vilken handväska är du" som fanns i någon tjejtidning för ett tag sen, jag blev typ lyxväskan, och hon blev tygpåsen. Vilket hån.

Jag har ett favorittest som jag brukar köra ibland på folk som jag är nyfikna på (tjuvkika inte i förväg utan svara först):

1. Vilket är ditt favoritdjur.
2. Vilket djur kommer på andra plats som favorit?
3. Vad tänker du på när du ser havet.
4. Ett stort odjur kommer emot dig, vad gör du?

Om jag minns rätt svarade jag:
1. Elefant
2. Panter
3. Frihet
4. Springer fort som attan.

Och det här betyder det:
1. Som det här djuret ser du dig själv.
2. Såhär ser andra dig
3. Det här tänker/tycker du om kärlek
4. Såhär reagerar du när du får problem.

Stämmer det?

Jag måste ha mest otur i världen. Jag vet ingen som har så mycket post som försvinner, det är nästan så jag tror att jag har en personlig posttjuv. I fredags fick jag en av tidningarna jag prenumererar på, det var det första numret jag fick och så stod det "Det här är en påminnelse, vi har tidigare skickat ut tidningar och inte fått någon inbetalning". Jag har inte fått några tidningar och jag har väntat och väntat. Undra om typ brevbäraren tjuvar mina tjejtidningar... jag tror det är så! ;)

Jag vill verkligen gå på en prommis, men det är kallt. Så dåligt samvete- eller bli fet.. ehm. Bäst att pallra sig ut!

Det här blev riktigt jobbigt, jag säger inte att jag ångrar mig, men jag borde ha tänkt efter lite bättre och inte gjort det ;) Jag ska sova nu, men jag  är inte speciellt trött. Är mätt efter all helgens mat och det ska bli skönt att få äta min ana-mat igen.

Jag har läst om Skrållan ikväll, jag hittade hennes blogg och hon ska typ göra en gastric bypass, verkar det som. Hela hennes liv verkar kretsa kring mat, precis som för mig, fast tvärt om.

Efter förfrågan så listar jag bra skönlitterära pro-anaböcker (eller bra och bra, handlar om ana och så har jag läst dem, vissa är allt annat än mästervärk):

I himlen får jag äta
DAHLBERG, Camilla

Sindy
SCHEEN, Kjersti

Nej tack, jag åt nyss!
BRUNDIN, Anna-Lena

Leva av luft
SHUTE, Jenefer

Strandlöpare...sandlöpare...
NILSSON, Johanna

Evelyn Spöke : roman
HEDE, Maria

Bara ett kilo till-
Strömberg - Andersson, Marie

Vissa föddes perfekta och andra som jag
Johansson, Anna

Som en månblomma
Jonsson, Ia

Pappa pralin (gillade inte alls denna)
Jörgensdotter, Anna

Vårfrost
Ehn, Anna

Dessa är de jag kommer på nu, fyller på allteftersom. Bör väl även nämna att det finns miljarder själv-hjälpböcker för de med ED, för de som känner för det.

Nu är jag hemma igen. Vi stannade längre än vad jag hade tänkt och det har varit rätt okej dvs, trevligt. Får gå djupare in på vad som har hänt lite senare, jag har iaf ätit som en gris, iaf på lördagen. Alla skojade om att jag åt så lite, men de skulle bara veta att det jag åt är såååå mycket mer än vad jag egentligen äter. Hur fan kan alla andra äta så mycket och vara så smala?

Jag råkade också ehm.. ja.. jag berättar sen ;)

Klarade mig undan från pannkakorna, när vi var i affären handlade ingridienserna så fick jag lite panik, jag var tvungen att slippa. Jag vet att om jag hade följt med , lagat till pannkakorna och sett de locka, så hade jag inte kunnat stå emot. Jag åkte hem.

Har ätit och sett "Birthday girl", den var riktigt bra. Fick ont i hjärtat när de satt i bilen och nicole kidman drog bort muntejpen. Jag började nästan grina, jag gillar att känna mycket, fast det är så klart rätt jobbigt med.. såklart.

Tips från coachen

1. Använd aldrig vanligt socker. Det finns en massa bra sötningsmedel där ute, mina favoriter är hermesetas, (gillar inte de som brusar, vad de nu heter). Varför ska man ta vanligt kalorisprängt socker helt i onödan?

1. Vardagsmotion. Jag gillar inte gruppträningar, jag känner mig så fånig, eller jag tror iaf att jag skulle göra det, jag har inte varit på gruppträning på kanske fyra år, alltså på tiden då jag var riktigt tjock, och det var hemskt! Istället så kör jag på många långa prommisar, jag promenerar i mellan 1-3 timmar ca 5-6dagar/v.

1. Drick massor. Ja jag är riktigt dålig på att dricka vatten, men de som får ner det- grattis. Själv dricker jag the, kaffe, light-läsk och fun light. Det fyller magen lite, förut drack jag alltid kaffe innan måltider, det var skitbra!

1. Ta alltid det lättaste alternativet. Jag har en liten lista i huvudet som innehåller det lättaste alternativet inom olika områden, det blir enkelt att handla och lätt att hålla sig uppdaterad. Ex mitt hårdbröd som jag oftast äter är rågrut, de innehåller rätt lite kcal och är goda. Det mjukbröd jag äter är fazers rågbröd (vad de nu heter- de som är top hälsas favorit), de innehåller 55kcal/skiva, otroligt mycket mindre än liknande bröd! Andra favoriter är yoghurt mini (arla), de innehåller 35-40 kcal/dl, när jag måste ha vaniljyoghurt tar jag Valios (50 kcal/dl). Ja alltså ta alltid det smalaste alternativet.

1. Jag vill egentligen inte rekommendera bantningspiller, men det funkar, bra som fan. Jag har testat många olika ephedraprodukter och det är det närmaste mirakelpiller man kommer. Även när kroppen ställer in sig på svält kan man gå ner lite till med hjälp av detta. Men de har biverkningar, jag brukar inte vara känslig för sånt men jag fick hjärtklappningar, enorma humörsvängningar och svårt att minnas saker, beror detta på pillren eller viktnedång, ja det vet jag inte.

1. Lär dig kcal-innehåll, det är ett bra mått tycker jag. Bra balans på fell, kolhydrater och proteiner och dessutom får man äta allt- dvs inom sina egna bestämda kcalgränser.

1. Sätt upp regler, delmål och var bestämd. Det är lättare att kämpa och hålla sig ifrån mat om man har fasta regler och är hård mot sig själv. Jag har tex en regel om att jag ligger på noll eller minus (i intag och ”utgifter”)  så är det en ”bra” dag. Som mål har jag 44 kg, delmål är att komma i mina gamla byxor (hade de innan jul). En annan regel jag har är att när jag åker hem till frosstaden så låtsas jag att jag äter allt inför min familj och vänner, vilket givetvis följs av viktuppgång, men det går jag juh ner när jag kommer hem igen, man vill inte bli upptäkt.

1. Inspiration. Eller thinspiration. Varför vill du gå ner, hur vill du se ut? Använd det för att trigga dig att gå ut på promenad eller inte äta det där som är så lockande. Om det finns någon känd person som liknar det du vill se ut som, använd henne eller honom som trigger. Min är som bekant Nicole Richie, that´s hot!

1. Tänk på hur din omgivning kommer att reagera på ev viktnedgång och hur du ska ta en konfrontation. Min omgivning är inte så glad när de tycker att jag har gått ner, så jag brukar blåneka och säga att om det är så, så var det inte med meningen.

1. Skaffa en kompis som också vill gå ner, via internet brukar funka rätt bra om båda är lika bestämda och motiverade. Eller läs bantningsbloggar, artiklar och annat som motiverar. Förut blev jag enormt triggade av pro-anasidor. Starta en egen blogg där du skriver upp intag osv, då kan alla se vad du ätit och det kan vara en trigger i sig.

Det är väldigt politiskt inkorekt att gilla Nicole och hennes kropp. När hon kommer på tal så suckar jag precis som alla andra och nickar att hon minsann "är alldeles för smal", det är en lögn. Jag älskar hennes kropp, den är så fin, speciellt på sånna här kort då hon ser så bräcklig ut.

För er som undrar, så går jag inte på ephedrapiller längre, de är som (kanske) bekant olagliga i sverige numera. Eller det är olagligt att sälja, men inte olagligt att köpa eller inneha (vad jag har förstått). Men de är svåra att få tag i. Egentligen är det bra. För jag blir så knasig av de där pillren, fast de gör juh underverk. Sen är de rätt dyra också.

Jag har under den sista tiden funderat på hur jag bla ska göra med denna blogg, ska jag lägga ner den helt, ska jag lägga den på hyllan eller ta upp och skriva igen? I avvaktan på någon form av beslut (eller tecken från ovan ;)) så la jag bloggen på hyllan. Varför jag ifrågasatte min blogg är dels för att folk omkring mig påpekar att jag har för höga krav på mig själv (vem har inte det idag) och har slappat efter lite med skolarbete och diet, men det också på grund av att jag egentligen inte vill få folk att känna så som jag gör, eller göra så som jag gör. Men allra mest är det för att jag inte vill bli upptäkt, jag skulle dö!

Beslutet tog jag inatt, en vanlig sömnlös natt. Råkade snubbla över en blogg som handlade om annat än mat och ätstörningar, men samtidigt så var vi så lika. Sen hände det en skum sak imorse när jag vaknade. Det var i det stadiet när man inte riktigt vet om man är vaken eller sover, det var så verkligt men samtidigt så osannorlikt. Jag sov "fel håll" inatt, (somnade framför datorn) så jag sov med huvudet vid fotändan och så kom en humla och flög förbi, ner vid elementet och så- borta. Jag har letat efter humlan typ hela dagen, men jag hittade inget, så jag antar att det var en dröm? Iaf så det första jag tänkte efter humleincidenten var att jag skulle blogga.

Så är det. Så nu är jag tillbaka. Punkt