Hej sötisar. Jag vet att jag verkligen är jättesämst på att uppdatera numera. Jag saknar min blogg, men jag försöker att inte fly, jag vill kunna ta tag i mina problem, jag vill kunna säga vad jag vill även ute i verkligheten. Fast det går inte bra det heller.

Jag tyckte om någon, men jag kunde inte uttrycka det. Jag kunde inte berätta personliga saker och då är det omöjligt att ha en relation. Så jag trycker ner allt med mat. Har hetsat 4 gånger nu på tre dagar, jag som egentligen har slutat hetsa så ofta, men jag vet inte hur jag ska hantera allt. Jag har börjat fundera på att gå i terapi. Funderat! Så långt har jag aldrig ens gått i tanken. Så jag antar att det kommer att dröja många år till innan jag gör slag i saken, om det någonsin kommer hända.

Det är ingen som kommer att förstå. Att ha levt med en ätstörning i hemlighet hela livet är min trygghet, något som jag inte tror att jag kan klara mig utan.

Jag krymper nu, jag går ner i vikt och det känns bra i kroppen. Fick höra att jag börjar bli för smal idag. Hela jag njuter, som att vara i en törstig öken och komma till en oas. Sedan går jag hem och hetsar.

Jag hatar hatar hatar min kropp. Jag är verkligen tjock, alltså flabbig. Det känns som att hela jag är en degklump och jag tar tag i veck i min fläskiga mage eller ser de feta låren och äcklas. Kan inte ta till mig "du har en fin kropp" som någon kille sa idag, för det är inte jag. Jag är äcklad av mig själv och vill bara bli av med min kostym så att jaget får komma fram. Förstår ni? Jag är inte såhär i kroppen, jag är smal, men innuti liksom..

Usch 3 dagar, 3 stora hetsätningar. Igår var jag och åt på restaurang. Alla bulimikers värsta fiende- buffébordet stod uppdukat och jag hade ingen botten. Sedan ursäktade jag mig och tassade iväg till toaletten och glad som fan när jag var tom igen. Ikväll blev det massa bulgur och kycklingsallad + den lilla glass som fanns hemma, sedan toaletten och nu känns det bra igen.. Ibland tänker jag att det inte finns någon baksida alls, men som alla romanser så kickar baksmällan in när man minst anar det.

Sommaren är snart slut och den har väl varit helt okej. Mycket alkohol, mycket killar, mycket mys, mycket vänner och en del familj. Jag hoppas på en grym höst, jag kommer att försöka aktivera mig själv mer, sluta tänka dumma självdestruktiva tankar och mysa massa.. får vi hoppas ;)