Eftersom jag är en rolig tjej när jag är glad så har jag bestämt mig för att göra något lite galet. Jag ska till gävle idag. Impulsivt och småtokigt. Imorrn kanske jag far vidare hem till frosstaden, vem vet?

Saker som händer:

Puppy är lagd på hyllan.

Jag ska få min kavaj som är i gävle

Jag ska träffa en söt kille i gävle

Jag ska träffa min familj snart.

Jag ska få fara till dalarna, snacka om nostalgi.

Jag ska åka tåg för första gången.

Jag är glad.

Jag ska bort från storstaden och alla ytliga.

Sällskap

Jag känner mig lite vild.

Så jag återkommer troligtvis om någon dag sådär.

Storkramen

Även om jag känner mig gammal så är jag ändå bara 22. Men på ett sätt ser jag fram emot att bli en gammal tant.

Jag får göra det jag är allra bäst på, döda tid. Jag kommer att gå runt i ascoola luffarkläder växelvis klä ut mig till tonåring, gå på stan och klämma små söta 20-åriga pojkar i baken.

En fördel med att man är gammal är att hur dum man än är så vägs det upp av alla goda gärningar som man gjorde som ung, det vill säga om man inte var massmördare.

När man gnäller är det för att allt var så mycket bättre förr. Vilket givetvis är en lögn, men väldigt skönt att säga eftersom man är gammal och vet bäst.

Men mest, allra mest ser jag fram emot att få skrika åt folk, främlingar som går in i mig på gatan (respekt- jag är gammal och kan bryta lårbenshalsen om du rör mig!), åt dumma kassörskor (jag har själv varit en och gamlingar ser det som en livsnödvändighet att få skrika åt dessa) och åt alla bilar som inte stannar när jag ska gå över vägen. Hytta med näven, det är vad jag vill.. det är kanske inte så charmigt när en 22-åring gör det, men när jag blir gammal då..

Jo en toyboy ska jag minsann skaffa mig också..!

Eftersom jag är en sådan sackars flicka som har extremt dåligt självförtroende så behöver jag sjukt mycket bekräftelse. 5 gånger det normala. Bekräftelse är min drog. Så när puppy var så dum igår så bestämde jag mig för "nä nu jäfflar":

(Alltså det jag skulle berätta om tidigare, men inte hann innan jag skulle fara iväg och "göra det".)
Jo, träffa en internetkille. Det gick bra och han var trevlig och så, väldigt lätt att prata med, han raggade på mig haha. 

Min "jamen det är alltid kul med nya kompisar-filosofi" varkar inte smitta av sig på världen. Han såg rätt bra ut måste till och med jag erkänna, men jag kände mig inte speciellt attraherad av honom och är glad att han inte försökte kyssa mig. Han hann med att ta min hand, ta mig på låret, titta på min tattoo och kommentera "vilken fin rumpa" jag har. Jag har inget ass alls. Jag har inga former och det som förut tillhörde mina tillgångar har krymt till en 70 C.

Men det var kul att träffa honom. Okej.. lite lite attraktion kände jag. Men han är inte min typ, jag gillar smarta killar med stora ambitioner. Jag gillar killar i min egen ålder, han är 28, jag 22.

Men jag gillar bekräfttelse.

Och under tre timmar slapp jag tänka på puppy. HA!

Nu har jag duschat och gjort mig klar, för jag ska träffa en internetmänniska. HAHA, nej jag har inget bättre för mig ;)

Återkommer i ett annat eliaår, om han inte mördar mig.

Blev lite bloggande igår.

Min bror är här i storstaden och så ringde han. Han frågade om jag hade ätit och jag sa "nej". Så jag tåg SLow-tåg och tunnelbana efter en riktig putsning av fjädrarna, "måste" vara fin, finare än hans tjej och hennes kompis.

Vi gick till gamla stan och satte oss på ett fik, alla var jättehungriga. De hade inte grekisk sallad. Iof är den inte så nyttig, men eftersom jag äter feta ost så sällan så kan jag unna mig det när jag äter ute. Oftast äter jag grekisk sallad utan feta ost och oliver. Tonfisksallad blev det. Efterrätt; kladdkaka med grädde. Jag åt varken upp salladen eller kladdkakan, men ändå! Min mage blev stenhård och illamåendet välde över. Jag trodde att jag skulle kräkas. Istället gick vi omkring och tittade på kläder i 3½ timmar.. jag hittade inget eftersom vi inte gick i affärer för mig. På grabbigt vis satt jag och bror och suckade, "åh är de inte klara snart". Jag sa hejdå och gick omkring på stan själv.

Kände mig ganska uttittad i mitt uringade karen millenlinne. "Titta på mina non exicisting boobs ni bara". Hade på mig mina favvo diesel hush-jeans också, så i de har jag ingen rumpa heller. Så jag är inget att titta på.

Fick för mig att gå hem. Det är långt, riktigt riktigt långt även i norrlänska mått mätt. Det hade varit mindre långt om jag inte hade tappat bort mig och gått fel, men även då hade det varit långt.

På vägen köpte jag viktväktaryoghurt, ett äpple och godis. "Först yoghurten  och äpplet sedan godiset" manade jag mig själv. Efter "middagen" mådde jag illa igen så jag åt inte så mycket godis. BRA!

Jag knallade omkring i timmar. Ringde Puppy vid 10-tiden. Han var dum, kan återkomma till det senare.

Kl 00.15 kom jag hem, då hade jag gått omkring på stan i 3½ timme och försökt hitta hem i 5 (!) timmar! Med snabb kalkulering så hade jag bränt ca 2100 kcal. Fötterna var svulna och gjorde ont. Jag åt (en gång till) 2 st smalmackor och en näve popcorn, min mage såg extremt rolig ut när jag tittade mig i spegeln efteråt. Som ett Biaffrabarn, revbenen syntes men samtidigt så hade jag en liten "bulle" nere under naveln, skrattade lite åt min svullna mage. Jag vet juh att svullnaden går ner efter en stund.

Somnade in som en liten sessa och vaknade nu. Känner mig lite tråkig idag.. ska duscha nu och komma ut som en ny människa och berätta en skojig sak ;)

Nu har jag gråtit i timmar. Jag är så less på mig själv. Kan man ta semester från sig själv? Egosemester.

Puppy ringde mig. Känns som att han känner sig tvingad att ringa mig. "Hej" svarade jag riktigt purky eftersom jag blir så glad när han ringer. "Hej" (deppad ton), han frågade om igår och jag babblade på för att han ska tycka att jag är en rolig tjej, kändes som att han tycker att jag är jobbigast i världen, ett brott jag erkänner. Jag frågade honom om igår och han sa kanske en mening. Sedan sa han "jag vet inte, men jag är så nere, det var jag för två veckor sen också" han visste inte varför.. och jag sa att jag också var det. Jag sa inte att jag grinade halva natten och tänkte ringa honom och fyllegråta.. tur att jag inte gjorde det. För två veckor sen började vi träffas igen, det är kanske därför han är nere, vågar inte fråga- är rädd för svaret.

Han föreslog inte att vi skulle träffas, när jag sa att jag ville hem till frosstaden men att jag kan inte, "varför inte?" tyckte han. Han tycker inte om mig. Förut kunde han säga det.. aldrig nu. Han säger aldrig att jag är fin, jag får inga söta sms och han avslutade vårat samtal "nu kommer mina polare, vi hörs, puss (knappt hörbart) hej"

Jag vill ringa honom, eller iaf sms:a. Det kliar i fingrarna, men det bästa är att vänta tills imorgon och se om han ringer. Om inte- så vet jag.

Eftersom jag har gråtit hela eftermiddagen har det inte blivit mycket att äta. Har inte ens druckit mycket pepsi max. Jag är så tråkig, orkar inte umgås med någon, men vill allra helst träffa puppy. Saknar S(exet) som galet och det snörper i hjärtat. Det konstiga är att jag vet inte ens vad som är fel. Jag bara gråter.

Jag funderade över vad som skulle få mig att bli lite gladare, kom fram till 2 alternativ. Alt 1: köpa godis, vilket inte kommer på fråga fast nästan mest för ekonomin (wow). Alt 2: Åka hem till frosstaden, NU. Såg på klockan, 20.30 bussen går 21.15, omöjligt att hinna med.

Gick och duschade ist.

Kom på att min bror kom till sthlm nu kväll med sin tjej- min namne. Men han har inget batteri på sin mobil så jag får inte tag på honom. Han vill jag träffa, hör till de få. Hans tjej har jag aldrig någonsin träffat, känns lite spänt. Är hon smalare än vad jag är?

Känner mig enormt ensam.

Ligger och steker mig ute på altanen och leker att jag är på stranden med alla roliga kompisar, äter en magnum dubble choklad och ska precis till att spela volley boll.

Det hade kunnat hända. Men alla roliga kompisar gör andra roliga saker, isglass är den enda glassen jag tillåts äta (dessutom finns inte den magnumen längre) och volley boll, det skulle jag aldrig spela i bara bikini. Det vill säga om jag ens vågade visa mig i bikini för alla.

Idag har jag pratat med människor som jag sällan/aldrig pratar med på telefon. Min brors kompis (Oskar #1), min kompis kompis (Oskar #2) och Erik. När Oskar #2 ringde kom jag på att jag hade fylleringt honom i natt, haha. Han är på besök här i storstaden och hörde av sig till mig tidigare i veckan- mycket förvånande, men kul. Inatt hade jag försökt övertala honom till att komma ut och festa med mig och alla andra, han var ute i skogen och kunde inte. Tråkigt. Vi kom iaf överens om att ses i veckan eller nästa.

Inatt när jag kom hem möttes jag av en lapp där det stod "Ta ut soporna!", den hade jag skrivit till mig själv. Eftersom jag hade tårar kring kinderna så tyckte jag att det var måttligt roligt. Hade lust att skriva en lapp tillbaka "Ta ut soporna själv, latmask", det gjorde jag inte. Iställert tog jag ut soporna och hämtade post från brevlådan. Det kändes lite kul att hämta post kl 5 på morgonen.

Nu sitter jag och väntar på att familjen  ska komma hem från sin utomlandsvistelse. Iförd endast ett par genomskinliga string (ja jag solar så när ingen ser), med täckande kläder nära till hands utifall.

Jag både ser fram emot att de kommer och samtidigt gruvar jag mig. Jag vill inte vara ensam, men ändå så vill jag kunna sola i string och gråta högt. Jag vet inte ens om jag får äta av deras mat, inte för att jag ska det.. för jag ska leva på lågkalorikräm i resten av mitt liv.

Läser "Brott och straff" medan jag smälter bort. Jag ska bli en ännu mer bildad människa. Jag ska lära mig nya saker och utöka mitt ordföråd. Jag ska tillhöra sveriges elit och vara en framstående affärskvinna á Antonia Axson Johnsson. Jag vill inte bara äga fina bilar och ha ett stort hus, jag vill vara allmänbildad, ha social kompetens, vara karismatiskt och alldeles.. alldeles underbar.

Så Mr Dostojevski hjälper mig på traven.

Jo..

Den andra tjejen var inte alls lika fin som henne. Alla killarna satt typ och raggade på den fina och den mindre fina var alldeles ensam. Tyckte massa synd om henne. Hon såg ut som ett litet troll faktiskt, cendre-gråaktigt hår som var alldeles burrigt. Satt och tittade på henne och önskade att jag hade fått plattånga hennes burr. Haha. Hon såg alldeles vilsen ut och hon försökte prata med mina killkompisar, men de hade inte ögonen för henne.. hon var lite mullig, hade rätt stora bröst, ingen bh och hennes linne, ja det verkade som att hennes kompis hade tvingat på henne det, för det verkade inte alls vara hennes stil. "Nä fy fan" sa Magnus om henne, tyckte så synd om henne, hon kan juh inte hjälpa hur hon ser ut.. och där satt jag och H, två söta, smala (nåja- H då) blondiner.

Erik blev utslängd igår, han hade ångest och jag fyllde i hans minnesluckor. Han är faktiskt en rolig människa. Magnus är mer människa.

Jo, tillslut var jag alldeles ensam kvar, alla droppade av en efter en och där stod jag och kände mig övergiven. Gick till bussen och ögonen tårades. "Om jag skulle försvinna, så skulle ingen märka det på ett jäkligt bra tag" tänkte jag och tårarna rann över. Kom hem och åt. 3 smalmackor med 4%:ig buko färskost med sallad på, en med jordnöttsmör och en näve popcorn. Usch för mig.

Och inte ringde puppy till mig igår, nä. :(

Det är allt bra skumt hur otroligt skum jag är.

Jag var ute igår med H, Magnus, Erik, Martin och en massa andra som jag träffade först igår. Frågade Martin hur det gick med Di. Di är en tjejkompis till Martin som jag träffat en gång, hon var otroligt söt och det som "klickade" mellan oss. Attraktion alltså. Vi smsade lite innan jag for till frosstaden och hade väl typ tänkt dejta lite. Hörde av mig till henne igår och frågade om hon skulle med ut "var ute igår och är lite sliten, men nu blev jag juh sugen..." skrev hon. Martin berättade att de är tillsammans. Happ :)

Vi var på stureplan och Magnus beställde helrör och grejer, jag försökte stoppa honom. Det tyckte han inte om. Det var två tjejer som satt med oss varav den ena var fin och den an.. oj nu ringer Erik.. Brb

Känns rätt bra nu, är sminkad och därmed rätt söt.

Ätit en smalmacka med sallad på för att inte bli för onykter ikväll.. vill inte göra bort mig. Ca 50kcal idag. Men alkoholen som jag ska dricka kommer att dra upp kcal-antalet rejält.

Pratat med Puppy, han var gullig och när jag frågade om det fanns några söta tjejer ute igår sa han "jag tittar inte på sånt", "nä, men några söta killar då?" skojade jag.. Fast jag blev glad såklart. Var nervös när jag ringde tom.. why? Jag som är iscool med en frys i magen, ibland.

Pratat med mamman idag också. Hon är så bäst, jag kommer aldrig att komma i närheten av så bra som hon är. Hur kan man vara så stark? Om hon bara visste hur mycket jag ser upp till henne och hur mycket jag älskar henne.

Party ikväll. Wiii..

Ska gå på affären och köpa pepsi max och 7up light.

Det känns som att det kommer att gå bra att inte äta så mycket idag, känner inget sug, ingen hunger och har massor av energi. Fast det är inte så konstigt efter 2st super caps. Ingen vet att jag knaprar dem, eller jo såklart alla de tjejer som jag sambeställde dem med, men ingen irl. Såg Paulo Roberto när han skulle äta upp sig á la "super size me" och han pratade med en tjej som gick på ephedratabletter. Det framställdes som att de var farliga amfetaminpiller.. jag som godtrogen norrlänning som aldrig skulle röra narkotika, självklart att jag blev lite orolig, jag vill inte bli någon knäpp druggie. Men tjock, det har jag aldrig tänkt att bli igen.

Folk som lärt känna mig nu, tror inte på mig när jag säger att jag har varit tjock. Tänk när jag gick ut gymnasiet. Fy fan vad jag var fet! Jag brukar berätta om att "jag har varit mycket större än såhär" ifall de skulle få se något gammalt kort eller att vi träffar någon gammal kompis som utbrister "Åh vad smaaal du är! Du var ju rätt stor där ett tag" som en gammal klasskompis utbrast när jag träffade henne på köket för någon månad sen. Jag har aldrig tyckt om henne och jag kände mig för en gångs skull överlägsen henne, jag var smalare. Jag har kämpat så jäkla hårt för att bli såhär smal, fast än är det en bit kvar. Erkänner aldrig att jag har gått ner så mycket som jag har, ca 35 kilo skulle jag tro. Jag vågade aldrig väga mig när jag var size flodhäst XL.

Det första jag tittar på när jag ser ett kort på mig själv är "ser jag tjock ut?". Då spelar det inte alls så stor roll om jag blundar, gapar eller gör någon skum grimage. Bara jag inte ser fet ut.

Det första jag gör varje morgon är att kissa och titta mig i spegeln, syns revbenen om jag gör såhär? Bäckenbenen och nyckelbenen då? Bröstbenen syns så fint när man rör armarna upp och ner. Jag är absolut inte smal, inte smal som i modellsmal i alla fall. Inte så smal som jag önskar att jag vore. 44kg vill jag väga. Då är jag smal.

Efter att jag har tittat mig i spegeln så tar jag sc-piller och dricker kaffe. Så börjar varje dag.

Nu har jag varit utan mens sedan i början av februari iår. Det är över 5 månader, och ja, jag är lite stolt över det. Det nästan pirrar i magen när jag tänker på det, för jag vet inte om det är för att jag äter minipiller eller för att jag har gått ner i vikt. Jag hoppas på det sistnämnda men skyller alltid på minipillrena. Jag tror även att det är för att jag har gått ner, för jag hade ätit mina minipiller i ca 9 månader innan mensen försvann och efter 6 månader brukar kroppen ha anpassat sig.. men samtidigt så hoppas jag att min kropp inte tar skada om det är så. Jag vill juh kunna få barn i framtiden.

Nu har jag spänt fast mina tyngder på anklarna, så nu ska jag ut och bära hem tunga kassar med min räddning. Lightläsken.

Jag är en hemsk människa. Egentligen är jag världens snällaste, men det är mot typ alla utom mig själv. Eftersom puppy- min nya nästanpojkvän inte ringde på hela dagen, så tillbringade jag dagen med mina kära vänner smulpaj, popcorn, godis och knäckemacka. Jag ömsom åt och ömsom grät. Jag hade inte fått så mycket sömn i kroppen på två nätter och var känslomässigt instabil.

Vid 19-tiden fick jag sms av H, hon är tillbaka i stan och jag sken upp som en sol, torkade mina salta popcorntårar och gick på en prommis för att träffa henne. DÅ passar det för puppy att ringa, inte när jag låg i sängen en timme innan och lipade som en liten gnu.. vi hade ett väldigt kort samtal, kändes konstigt.. aja han skulle iväg till "sina polare", hejdårå! Jag och H gick omkring en liten stund och pratade om allt som hänt i fross-staden, med kärleken, föräldrarna och skolan. Vi börjar i samma skola till hösten, vilket känns så jäkla bra! Jag ska läsa på konvux för att läsa upp till natur.. KUL! Jag är så motiverad och glad. Vi tog en tidig kväll och bestämde att hon skulle följa med mig och mina killkompisar ut ikväll.

När jag kom hem så kände jag mig så ensam så jag börade prata med massa folk på internet, mest bara för att hämnas på att puppy inte svarat på mitt sms. Däckade i sängen efter någon timme och vaknade nu typ tolv timmar senare. Är en riktig fläskis idag. Fy fan.

Nu ska jag knapra en SC (super caps- ephedra) och städa lite, gå på prommis och köpa lightläsk. Det regnar idag, Puppy har haft bortamatch och jag är tjock. Är det så att gud/ Allah/ Ganeisha driver med mitt liv?

Oj! Det här känns lite läskigt.

Finns det någont bättre än bloggar? Nä just det och nu har jag min alldeles egna, satt just och fick verbala utbrott för att jag inte har någon fristad. Ska bli så skönt att få skriva vad jag vill. När och hur jag vill.. och ingen vet vem jag är :)

Min nya-nästan-pojkvän for för någon timme sen, han är fin. Jag tycker faktiskt om honom. Var tom nära att säga det, han har sagt det flera gånger, men jag kan inte. Jag är en känslokall isprinsessa. Aldrig. Jag känner så mycket, alltid.

Vi gjorde middag tillsammans här igår, under tiden fick jag mina tvivel. Kände mig lite kvävd och ville be honom gå, men jag är så snäll och skulle aldrig göra något så oartigt.. kan inte sätta fingret på vad det var, men jag tyckte inte om stämningen och jag kände mig som en underhållande 5-åring. Jag var väldigt besvärad, kom på mig själv att himla med ögonen när han inte såg, men det blev bättre efter middagen. Varför har jag ett sådant behov att behaga? Vi gick på en mysig hålla handenprommis, hade gulligt sex och jag somnade med handen på hans lår.

Jag vaknade vid 5-tiden, mina ben darrade av ansträngning. Red länge länge och förbrände massvis med kalorier, träningsvärken kommer väl snart. Jag tror han börjar förstå, han tycker inte att jag äter. När han hade farit imorse så kissade jag och förberedde mig för vågen. 53.6! Det dunkade i pannan på mig när jag såg siffrorna. Men grät gjorde jag inte. Innan jag åkte till mamma och fross-staden sa vågen 51.9. Jag har kämpat så jäkla hårt för det här.. och nu är jag tjock igen. 19.7 i BMI *ryser*.

Jag har fortfarande blåmärken efter Sexets utbrott för 2 veckor sedan. För de som frågar föringar jag händelsen, tom skojar bort det, endast mamma vet. Jag hade lika gärna kunna bli våldtagen och misshandlad, för det hade gjort lika ont. Speciellt eftersom han var så kall och äcklig när han gick ner på mig tidgare på dagen, jag blev rädd och det gjorde ont. Han förde in flera fingrar i mig och jag vet att han förstod att det inte var okej, grät när han inte såg. Nu känner jag mig så dum, nästan som att någon skulle hånskratta mig i ansiktet, så dum. För jag trodde att jag och S skulle bli tillsammans igen.. ha! Det var innan alkoholen och det största bråket någonsin, som inte bara förstörde vårat "förhållande" utan tog ifrån mig min bästa vän. När händelser går så fort är det svårt att minnas vad som riktigt sker. Jag tror att jag puttade honom, sen puttade han omkull mig, bet mig i magen och så sparkar jag honom i magen för att få bort honom. Det var så hemskt och oförlåtligt. När jag ligger på en bakgata i fross-staden och gråter så ringer jag Valpen, min nya nästanpojkvän. Instinktivt. Jag tror att det betyder något, så det kanske är värt att jobba lite för? Får se hur mycket han prioriterar mig nu. Jag vet att jag är väldigt krävande.

Nu ska jag på tjockisprommis. Tjockskalle som man är.

_______________________ 18.00

Patetisk. Det är vad jag är. Ingen prommis. Massa smulpaj i magen. Sassa  ringer från Spanien och jag blir på bättre humör för en stund. Sen är telefonen tyst. Ingen puppy och ingen bästis som ringer.. Säkert kommit på andra tankar. Gråter.

Välkommen till min nya blogg!