Eftersom jag är en sådan sackars flicka som har extremt dåligt självförtroende så behöver jag sjukt mycket bekräftelse. 5 gånger det normala. Bekräftelse är min drog. Så när puppy var så dum igår så bestämde jag mig för "nä nu jäfflar":

(Alltså det jag skulle berätta om tidigare, men inte hann innan jag skulle fara iväg och "göra det".)
Jo, träffa en internetkille. Det gick bra och han var trevlig och så, väldigt lätt att prata med, han raggade på mig haha. 

Min "jamen det är alltid kul med nya kompisar-filosofi" varkar inte smitta av sig på världen. Han såg rätt bra ut måste till och med jag erkänna, men jag kände mig inte speciellt attraherad av honom och är glad att han inte försökte kyssa mig. Han hann med att ta min hand, ta mig på låret, titta på min tattoo och kommentera "vilken fin rumpa" jag har. Jag har inget ass alls. Jag har inga former och det som förut tillhörde mina tillgångar har krymt till en 70 C.

Men det var kul att träffa honom. Okej.. lite lite attraktion kände jag. Men han är inte min typ, jag gillar smarta killar med stora ambitioner. Jag gillar killar i min egen ålder, han är 28, jag 22.

Men jag gillar bekräfttelse.

Och under tre timmar slapp jag tänka på puppy. HA!