Fortfarande vaken. Jag har verkligen försökt att sova nu i flera timmar. Drack mitt beska the, kurade ner mig under täcket och såg lite tv en stund. Sedan puffade jag upp kudden, men den blev för puffig, så jag plattade till den. Då började jag frysa så jag gjorde mig en liten koja, men då blev det för varmt så jag öppnade ett fönster. För kallt. På med täcket, av med täcket. På med tröja. Kurr i magen. Ligg på mage. Ligg på rygg. Ett ben utanför. Kallt. Varmt. Och nu sitter jag här, typ fem timmar senare och ska upp om några stackars timmar..

Det första jag gjorde när jag vaknade var att ta på mig träningskläder, sminka mig och äta en smalmacka. Efter en smalis och lite kaffe (130 kcal) så åkte jag och tränade. Det är inte likt mig.. men jag var tvungen att få en ordentlig start på mitt nya, kräkfria, smala liv. Nackdelen med dagen är väl att jag har haft ett ständigt illamående i magen, hunger kallas det. Middag åt jag med några kompisar, mest sallad blev det och jag tog precis så mycket så att jag blev mätt. Men mättnaden höll sig inte länge, hur håller jag på att dö av hunger igen. Men jag dricker the och sväljer ner illamåendet och drömmer om den kropp som jag ska få..

Trodde förresten att alla skulle reagera över hur lite jag åt. Först hade jag inte tänkt att äta alls, men efter min träning kunde jag inte motstå..

Ja vad jag är virrig nu, sorry. Förresten, jag har messat med massa ex och sådant idag, dags för en ny kille nu va!

Jag har haft besök igen. Jag tokhetsade som vanligt innan och försökte hålla mig medan gästerna var här, det gick inte så bra. En ledtråd; buffé. Nu är jag ensam igen och det första jag gjorde var att ladda ur med massor av mat. Men sedan bestämde jag mig, nu får det vara nog. Jag ska vara duktig och gå ner i vikt. Att hetsa ska vara sista utvägen. Så jag ska tokträna och äta bra. Ända fram till jul, då jag ska träffa Den speciella.

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och att det skulle vara roligt om jag var lite mer aktiv. Men nu är det så att för mig går bloggandet väldigt mycket i perioder, när jag är duktig så bloggar jag mycket, när jag är dålig- lite bloggning. Ja som ni förstår så går det inte så bra för mig just nu. Jag hetsar flera gånger varje dag och jag minns inte ens när jag hade en hetsfri dag senast.. kanske i början av oktober?

Det jag hetsar allra mest ust nu är chips med dipp och Ben & Jerry-glass. B&J är som jag redan har konstaterat rent slöseri på mig, men räddglass som typ GB säljer är så luftig och äcklig att kräkas upp. Chips + dipp är billigt, gott och dricker man vatten till så är det helt okej att få upp igen.

Känner mig mycket mycket ensam just nu. Jag har isolerat mig från mina kompisar på sistone, jag är trött och har inte kul med dem. Jag vil att det ska hända något nytt, en ny kille typ. Massa hett sex. Massa massage och mysiga kvällar under en filt. Någon jag känner att jag kan prata med. Någon nära. Någon som inte försvinner.

Nu har jag varit borta i några dagar igen. Känns lite trist att jag inte kan berätta vad jag gör, ni som har följt med ett tag vet att jag är paranoid och tror att jag blir upptäckt hela tiden. Jag är helt övertygad om att någon jag känner läser, har läst, eller bara snubblat in här någon gång.. men egentligen kanske jag omedvetet vill bli upptäckt. Men då skulle hela min värld förstöras, hela jag skulle försvinna.



Dessa dagar har iaf varit intensiva. Ikväll när jag kom hem och la mig på sängen här hemma, allt var tyst så började tårarna rinna. Jag är övertrött, övergiven, överful, övertjock, överblek och nu har tårarna runnit i många timmar.

Jag hetsar mer än någonsin. Jag kräks även om jag inte hetsat. Och det nya, jag kräks på offentliga toaletter, hela tiden. För några dagar sedan åt jag ute med några vänner, jag var glad och pratade medan jag åt, sedan var jag helt som vanligt och sa att jag skulle gå på toaletten. Min killkompis ville följa med mig, han skulle visa vägen, men jag sa att jag hittade. Så lugnt och sansat drog jag för den lilla haspen på salondörren till toaletten och kräktes på den äckliga restaurangtoaletten. Sedan gick jag tillbaka, drog ner tröjärmen över mina knogar och var lika glad och normal igen.

Jag kommer från en bra familj. Alla som jag verkligen älskar lever, jag har så mycket, men är så tom. Orkar inte med det här med att riktigt leva. Medan de som varkligen har rättigheten att lida har så mycket glädje, är så tacksamma och njuter av livet. Jag är väl bara otacksam?

Åkte och tränade. På gymmet så fanns det bara gamla, superspinkiga kvinnor. Ni vet de som har ryggtavlor som en skinny Nicole med utputande ryggrader och gropar av muskler över axelpartiet. Jag var tjockast. På riktigt..

Igår medan jag väntade på middagen i ugnen (300kcal) så kunde jag inte hålla mig, tryckte i mig chips och choklad (har köpt 1 kg belgisk som också är slöseri på mig). Så middagen hann inte ens bli klar förrän jag hunnit hetsa och kräkas. Tog ut den halvfärdiga "middagen" och somnade kl 18.00. Ibland är hetsandet så påfrestande för kroppen så att jag blir så trött och kan inte hålla mig ifrån den underbara sömnen.

Vaknade upp på kvällskvisten och har valvakat hela natten blandat med mer hets såklart. Nu blir det snart träning, det behövs!

Tack för gulliga kommentarer, men det går liksom inte in. Jag vet om att jag ser bra ut och använder det för att få uppmärksamhet, samtidigt som jag har låg självkänsla och behöver bekräftelsen som en drog. Låter det konstigt, tycker jag med. Vadå bra självförtroende och dålig självkänsla, hur kan det gå ihop?

Ni vet när jag går ut, oftast går jag ut för att jag vill att alla ska se mig. Killar som kommer fram, som jag avfärdar men som ger mig en egoboost som skapar en ond spiral av dålig självkänsla som jag försöker kompensera med bekräftelse, men som jag inte bryr mig om och så går det mer nedåt med att ingen ser mig som jag är och killar som försöker och min allt sämre självkänsla. Rörigt.