Jag är en hemsk människa. Egentligen är jag världens snällaste, men det är mot typ alla utom mig själv. Eftersom puppy- min nya nästanpojkvän inte ringde på hela dagen, så tillbringade jag dagen med mina kära vänner smulpaj, popcorn, godis och knäckemacka. Jag ömsom åt och ömsom grät. Jag hade inte fått så mycket sömn i kroppen på två nätter och var känslomässigt instabil.

Vid 19-tiden fick jag sms av H, hon är tillbaka i stan och jag sken upp som en sol, torkade mina salta popcorntårar och gick på en prommis för att träffa henne. DÅ passar det för puppy att ringa, inte när jag låg i sängen en timme innan och lipade som en liten gnu.. vi hade ett väldigt kort samtal, kändes konstigt.. aja han skulle iväg till "sina polare", hejdårå! Jag och H gick omkring en liten stund och pratade om allt som hänt i fross-staden, med kärleken, föräldrarna och skolan. Vi börjar i samma skola till hösten, vilket känns så jäkla bra! Jag ska läsa på konvux för att läsa upp till natur.. KUL! Jag är så motiverad och glad. Vi tog en tidig kväll och bestämde att hon skulle följa med mig och mina killkompisar ut ikväll.

När jag kom hem så kände jag mig så ensam så jag börade prata med massa folk på internet, mest bara för att hämnas på att puppy inte svarat på mitt sms. Däckade i sängen efter någon timme och vaknade nu typ tolv timmar senare. Är en riktig fläskis idag. Fy fan.

Nu ska jag knapra en SC (super caps- ephedra) och städa lite, gå på prommis och köpa lightläsk. Det regnar idag, Puppy har haft bortamatch och jag är tjock. Är det så att gud/ Allah/ Ganeisha driver med mitt liv?