Gråter som en gnu

Nu har jag gråtit i timmar. Jag är så less på mig själv. Kan man ta semester från sig själv? Egosemester.

 

Puppy ringde mig. Känns som att han känner sig tvingad att ringa mig. "Hej" svarade jag riktigt purky eftersom jag blir så glad när han ringer. "Hej" (deppad ton), han frågade om igår och jag babblade på för att han ska tycka att jag är en rolig tjej, kändes som att han tycker att jag är jobbigast i världen, ett brott jag erkänner. Jag frågade honom om igår och han sa kanske en mening. Sedan sa han "jag vet inte, men jag är så nere, det var jag för två veckor sen också" han visste inte varför.. och jag sa att jag också var det. Jag sa inte att jag grinade halva natten och tänkte ringa honom och fyllegråta.. tur att jag inte gjorde det. För två veckor sen började vi träffas igen, det är kanske därför han är nere, vågar inte fråga- är rädd för svaret.

 

Han föreslog inte att vi skulle träffas, när jag sa att jag ville hem till frosstaden men att jag kan inte, "varför inte?" tyckte han. Han tycker inte om mig. Förut kunde han säga det.. aldrig nu. Han säger aldrig att jag är fin, jag får inga söta sms och han avslutade vårat samtal "nu kommer mina polare, vi hörs, puss (knappt hörbart) hej"

 

Jag vill ringa honom, eller iaf sms:a. Det kliar i fingrarna, men det bästa är att vänta tills imorgon och se om han ringer. Om inte- så vet jag.

 

 

Eftersom jag har gråtit hela eftermiddagen har det inte blivit mycket att äta. Har inte ens druckit mycket pepsi max. Jag är så tråkig, orkar inte umgås med någon, men vill allra helst träffa puppy. Saknar S(exet) som galet och det snörper i hjärtat. Det konstiga är att jag vet inte ens vad som är fel. Jag bara gråter.

Jag funderade över vad som skulle få mig att bli lite gladare, kom fram till 2 alternativ. Alt 1: köpa godis, vilket inte kommer på fråga fast nästan mest för ekonomin (wow). Alt 2: Åka hem till frosstaden, NU. Såg på klockan, 20.30 bussen går 21.15, omöjligt att hinna med.

Gick och duschade ist.

Kom på att min bror kom till sthlm nu kväll med sin tjej- min namne. Men han har inget batteri på sin mobil så jag får inte tag på honom. Han vill jag träffa, hör till de få. Hans tjej har jag aldrig någonsin träffat, känns lite spänt. Är hon smalare än vad jag är?


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits