Hej sötisar. Jag vet att jag verkligen är jättesämst på att uppdatera numera. Jag saknar min blogg, men jag försöker att inte fly, jag vill kunna ta tag i mina problem, jag vill kunna säga vad jag vill även ute i verkligheten. Fast det går inte bra det heller.

Jag tyckte om någon, men jag kunde inte uttrycka det. Jag kunde inte berätta personliga saker och då är det omöjligt att ha en relation. Så jag trycker ner allt med mat. Har hetsat 4 gånger nu på tre dagar, jag som egentligen har slutat hetsa så ofta, men jag vet inte hur jag ska hantera allt. Jag har börjat fundera på att gå i terapi. Funderat! Så långt har jag aldrig ens gått i tanken. Så jag antar att det kommer att dröja många år till innan jag gör slag i saken, om det någonsin kommer hända.

Det är ingen som kommer att förstå. Att ha levt med en ätstörning i hemlighet hela livet är min trygghet, något som jag inte tror att jag kan klara mig utan.

Jag krymper nu, jag går ner i vikt och det känns bra i kroppen. Fick höra att jag börjar bli för smal idag. Hela jag njuter, som att vara i en törstig öken och komma till en oas. Sedan går jag hem och hetsar.