Sitter och tittar lite på kläder. Det finns så mycket som jag vill ha, men jag har verligen ingen plats i garderoben så jag funderar på att köpa en byrå (har tittat in en på IKEA), men jag har ingen plats i lägenheten eftersom den är så liten som den är. Kontentan är att om jag vill ha fler kläder så får jag skaffa mig en större lägenhet. Det är lite av råttan på repet. Jag hade en kompis som var min granne när jag var liten, han hette Robin och var väl kär i mig. Jag tror att han bodde hos sin pappa/mamma varannan vecka eller mer  (man hade väl inte sådan koll på sådant) och vi lekte inte så mycket. Han hade iaf den boken som pixi-bok tror jag, alltså om "pojken som inte ville gå i skolan".

En gång när jag fyllde år, kanske fem, så var Robin tydligen hos mina grannar (om ena delen av paret nu var mamma eller pappa?) och jag hade kalas. Grannarna frågade om han fick komma och vi sa "ja". När han kom så hade han med sig ett kort och en blommbukett. jag tyckte att det var så pinsamt för att han tyckte om mig och skulle väl visa för mina andra kompisar och min pojkvän (jajemensan) att jag var häftig. Så jag kastade ut blombuketten från högsta våningen i trapphuset. Jag har haft dåligt samvete för det hela livet.