Don´t feed this fat piggy

Hej igen! Trevlig liten dialog vi har! Jag har väl alltid hållt på och experimenterat med mat och träning och bantning, men det började inte på allvar förrän 2002, när jag var i USA. Sen dess har det varit upp och ner, men själva känslan och strävandet efter att bli sådär "äckligt sjukt smal" har aldrig försvunnit. Folk undrar ju alltid varför man vill se ut så, och det är som att man alltid måste skämmas för att man tycker det är snyggt. Men jag bara är sån, jag vill känna mig hård och vass och att det sticker ut knotor lite här och var, hur sjukt det än verkar... Sambon hittade mina piller häromdagen, men tyvärr är han lite för naiv och tror på mig när jag säger att jag inte tar dom... Ska gömma nästa laddning lite bättre! Beställa imorrn, vet bara inte vad?! Ha det bra tills vidare, hoppas du får lite sömn inatt. Själv tog jag två piller vid fyra förut, så jag lär nog inte somna än på några timmar...

Hej hej. Jag håller med, så skönt att ha någon som vet hur det är.. Det är så fint att vara riktigt smal, benen i kroppen kommer som fram och jag älskar när de blir tydligare under viktresan, men det är inte allmänt accepterat att vilja vara så smal. I min skola går det nästan bara killar, de få tjejer som går är typ alla överviktiga, mer eller mindre, jag är livrädd för att hamna där.. Det är ganska skönt att bli lite speedad på pillren, man får rätt mycket gjort. Jag sov ingenting förra natten och inatt sov jag fem timmar.. Hur har det gått med beställningen, och allt annat?