Vissa dagar sitter man hetl ensam och eländig och tycker synd om sig själv (helt klart befogat), dessa dagar är man osynlig för omvärlden, typ ingen hör av sig. Livet är hårt och ledsamt och ingen, ingen bryr sig, ensammast i världen sitter man framför tv:n och grinar. Sedan har man dagar som idag, då alla ringer, SMS:ar, tjatar på att man ska komma, gå ut, se film, äta, prata, dansa, öla (=dricka öl alltså).. Hur kan det komma sig, någon borde göra en fältstudie över detta fenomen, för jag vet att detta är något många andra känner igen.

Min intervju gick inte så bra, förra gången hade hon sagt med en gång att jag fick jobbet om jag ville ha det, nu sa hon "vi hör av oss". Jag orkade inte vara så hurtig heller, jag var varm om kinderna och iskall om händerna.. jag var typ dödssjuk ;)

Jag ska nog göra mig iordning för natten, är svinhungrig men härdar. Vill mest av allt sova ut en hel natt och slippa mitt konstiga hjärta.