Fy vad knäpp jag känner mig. Har varit duktig och promenerat i två timmar idag och sedan två timmars träning. Och så kommer jag hem och vet vad som väntar. Tänk om jag bara "nä, tyvärr, jag kan inte ikväll" och så skiter jag i att hetsäta och kräkas. Men verkligheten ser inte ut sådan och nu svävar jag på små rosa moln efter min kräkattack, skönt samtidigt som jag oroar mig för tänk om jag inte fick upp allt.

Dumme O-baren hörde av sig igen, jag förstår inte hur han kan ha undgått att jag inte är intresserad. Jag har inte svarat de femton senaste gångerna han har ringt och inte på de femton senaste messen. Så idag under min träning ringde han, sedan fick jag mess. Jag orkar inte ens tycka att han är dum i huvudet längre, det har nått beyond all stupidity.