Ah vad det är skönt att få sova, nu står thevattnet på plattan och jag ska börja sminka mig, för jag ska iväg. Idag har jag ett möte för att planera min framtid. Jag känner att jag saknar motivation för vissa delar i mitt liv och jag kommer förmodligen göra ett avgörande val idag. Fast egentligen är det avgörande valet redan gjort.

Grunden i allt tvivel är som vanligt mina ätstörningar, men med ätstörningarna så följde en jättejättetung höst. Jag var väldigt nere, ledsen och jag vill inte missbruka ordet men, deprimerad. Kulmen nåddes är jag bara låg hemma i sängen och grät. Varför? För allt. För ingenting.

Nu när jag var hemma i frosstaden så sa min mamma "ibland får jag känslan av att du är deprimerad" och jag sa som vanligt "nejdå, jag mår bra" och höll nästan på att börja gråta som alltid när jag pratar med mamman.