Jag måste erkänna. Idag på väg hem från jobbet så kom oroskänslan över mig igen. När jag gick på affären plockade jag på mig frossmat som jag brukar äta när jag hetsäter och kräks. Lasange, biskvi, choklad, munk. Allt ner i korgen, betalar och springer hem. När jag kom innanför dörren så får jag så ont i magen och går på toaletten, det tar sin lilla tid när man har förstoppning och när jag var färdig så var oroskänslan.. borta. Puts väck. What? Jag förstår ingenting. Men ingen är gladare än jag. Och fem dagar blir sex. Bulimi blir anorexi. Och sedan tvärtom igen.

Jag blir så irriterad på mig själv när jag hör hur det ringer, ser vem det är och struntar i att svara. Jag orkar inte prata. Efter att det har slutat ringa så får jag dåligt samvete och tänker att jag ska snart ringa upp. Jag känner mig som en svikare, en dålig kompis. Men är det inte bättre att inte svara och ringa upp senare än att säga att man inte orkar prata?


Ana blir mia.
När är Lindsay finast?