Jag hade en sådan fruktansvärd ångest i natt. Jag låg i 6 timmar och försökte somna, vid 6-tiden imorse så somnade jag äntligen in. Jag låg och grät, tänkte och skrev en lista över varför jag var så ledsen. Hur kan det vara såhär? Jag är 26år, jag vill slippa mina destruktiva tankar och vara glad även om det bara är för stunden.

När jag träffar en ny kille som jag redan gillar från början så njuter jag aldrig över att jag tycker om honom, utan är alltid orolig över hur han ser mig, om han vill ha mig och vad han vill med mig.

När jag träffar någon som gillar mig mer som jag egentligen inte är intresserad av så struntar jag i min egna känsla och träffar honom bara för att det är bekvämt att han någon som tycker om en..

• Så under 2010 så ska jag bara träffa de som jag verkligen tycker om, om jag inte gör det så är det bättre om man är kompisar.

• Under 2010 ska jag uttrycka mina känslor mer och bättre, jag ska inte vara rädd för rejection eller för att höra svaret, även om det är tungt. Det kanske är värt att verka sårbar och gråta för att man inte fick höra det man ville, men då slipper jag iaf gå i ovisshet.