Ni kan aldrig gissa vem jag träffade idag, en känd bulimiker som skrivit en bok om sin väg ut ur bulimin. Av en slump så pratade vi lite, jag ville så gärna fråga henne om allt som har med ED att göra.. Vem kan det vara..

Egentligen har det varit en ganska bra dag, men jag känner mig lite.. typ dissad. Hatar när jag ex frågar om man ska göra någonting (det här gäller bara killar som jag gillar) och om de sedan säger att de har andra planer, så blir jag så sjukt ledsen och liksom äcklad av mig själv. Jag har ordentliga problem med rejection.. Jag ångrar mig alltid att jag har frågat och blir väldigt avig mot killen.. Fan vad jag hatar det. Hur kan det ha blivit såhär? Mina känslor i just den frågan blir alldeles out of proportion, klart att de har ett liv utan mig med. Men ändå..

Jag har blivit beroende av hälsovakten, jag äter så mycket bättre mat, mer varierat, försöker verkligen få i mig både B2, B6, A, C, järn, kalcium mm. Titta vad duktig jag är!