Vet ni vad jag har gjort? Jag har varit med honom, ni vet han som inte hörde av sig. Han bor en bra bit ifrån mig och ville inte att jag skulle åka hem igen, han säger att han har fallit för mig. Jag tycker om honom, men det känns som en lång och svår uppförsbacke för att vi skulle kunna vara tillsammans. Töntigt som fan och helt olikt mig att känna så.

Annars har jag ätit och kräkts. Det är ganska lätt att ta till hetsätandet och kräkandet när det uppstår en jobbig situation. Jag hade inte kräkts på kanske fem hela dagar men så åt jag lite lite spagetti och sås och tappade kontrollen.

Jag hörde några prata om sanningens ögonblick, om Stina som jag hade berättat om. Jag tycker synd om henne för att fenomenet ätstörningar inte har ett underhållningsvärde som exempelvis sex eller otrohet. Medan en kille tyckte att det var bra att det kom ut, att hon var tvungen att berätta sanningen. Just att komma ut med en sådan sanning för hela sverige har jag svårt att motivera.. men så är jag inne i skiten också.