Han gör mig mållös

När man var yngre och alltid träffade samma människor som man inte tyckte om så tänkte man "jag ska flytta till stockholm, där kan man vara ifred". Ofta.

Ikväll har jag varit ute, jag har iof varit ute hela dagen, men efter middagen med vännerna så kände jag att jag hade ätit för mycket. Jag gick in på toaletten och kräktes, slant med fingrarna i halsen och spottade blod. Sedan ville jag därifrån, ursäktade mig med att jag skulle träffa en annan kompis. Jag åkte hem. På väg mot tunnelbanan, när jag som bäst funderade på om jag borde gå hela vägen hem för att förbränna lite, så ser jag i ögonvrån någon som jag känner,
internetkillen från förr. Han ser mig, jag ser honom, blir helt mållös.

Ett tag efter att jag hade träffat honom den där varma sommardagen, då jag var som allra smalast, så började vi dejta. Vissa tyckte att vi var tillsammans, men sådant är svårt att avgöra ibland, men det rann ut i sanden, jag har juh något som är så mycket viktigare än kärlek..

Vi kramas, vad-gör-du-nuförtiden, vi borde ses, flirt, leenden, blickar.

Han är så jäkla snygg. Och jag så fet. Han tycker att vi ska höras, face book och sådan skit. När jag går därifrån ser jag hur han tittar efter mig.. då önskar jag att jag var sådär smal att jag bara njuter när folk tittar..

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits