Allt känns så starkt ikväll. Tänker på stureplansprofilerna, offret och på hur jag lever. Redan första gången jag hörde talas om det här fallet så tänkte jag, det kunde ha varit jag. För jag lever också ett sådant liv, är i den svängen och går hem med någon kille någon gång. Jag vet hur killar som är sådär, är sexuellt, jag märker en stor skillnad på killar som festar mycket, har sex med massor av tjejer och säger "hora" som om det vore det naturliga ordet för en tjej. Jag sa det för länge sedan i bloggen när jag träffade J (kanske i februari?) han är en sådan kille. Han skulle kunna vara en "stureplansprofil". Det är svårt att sätta fingret på vad exakt det är, men de som jag har varit med som är "på det sättet" är väldigt okänsliga och kalla under själva akten. De är ofta mycket hårdhäntare, vill ha analsex som om det vore självklart, säger uppmaningar istället för att fråga, typ "sug mig", ha stureplanssex. På ett sätt än det en turn on, jag gillar det, ibland, om han bryr sig om att göra det skönt för mig med. Men det är en skör balansgång till att "bli för mycket", när man inte vill längre..

Det kunde ha varit jag..

Det finns en incident som jag inte har berättat för någon. Det var nog ingen våldtäckt, hur definierar man det? Jag sa nej, men det var som att det hände ändå.. han kom in i mig och jag drog mig undan. Jag skrev till honom sen och sa att det han gjorde inte var okej, att det inte var en våldtäckt men något han borde ha förstått. Ett nej är alltid ett nej. Han sa att han inte hade förstått det.. känns den frasen igen? Jag har egentligen lämnat det här bakom mig, det är över två år sedan, men jag kommer aldrig att glömma och jag kommer aldrig att berätta det för någon. Jag skäms. Fortfarande.