Värdelös "ur livet-berättelse" från VR
Visst är hon gravid, men är hon frisk? Jag nöjer mig med gamla bilder så länge, Nic my love. Läste artikeln ur veckorevyn om Sandra som var "besatt av uppmuntrande anorexi-sidor på nätet". Själva textinnehållet var helt värdelöst. Jättebra av Sandra att ta sig ur ätstörningarna, men jag avskyr back stabbers. "De ger varandra tips om hur man svälter sig själv och bekämpar hunger", javisst byter man tips med varandra, vad skulle man annars ha en pro-ana-sida till? Men, vad Sandra inte berättar är att när någon antyder att de vill kämpa och bli frisk, dvs lämna gruppen så stödjer jag/vi det, det är inte så att man önskar ätstörningar någon annan. Jättebra att personen vill vara glad och frisk, jag skulle inte önska min värsta fiende detta, eller kanske Mr Bush, nä inte han heller.
Ödets ironi? "Många som är medlemmar på sidorna har bilder på Nicole Richie och andra extremt smala Hollywoodkändisar, på sina sidor". Ja, undra om Charlotte Signell som har skrivit denna "ur livet-berättelse" har något mer än högstadiesvenska i sina meriter, meningsuppbyggnaderna, ordvalen, yligt undersökt mm. Bara en parantes.
Hej. Måste säga att jag sneglat igenom din blogg lite, en hel del av dom nyare inläggen och ända bak till 05 var jag och kikade. Hur länge har du hållt på med ditt "svältande" pro-ana liv egentligen? Har förstått att du är 24 something? Känner igen mig i väldigt mkt du skriver, och jag är en väldigt "ge mig uppmärksamhet och bekräftelse" person, och jag är super ytlig och dömmande - mot MIG, men inte andra. däremot är jag ingen "pro-ana" tjej. Iaf .. Tycker din blogg är skitintressant, det var nog dit nånstans jag ville komma antar jag .. :) Hej
Hej Jenny.
Ja, jag är 24-something och har hållit på såhär av och till från det jag var 12. Vissa perioder har jag varit helt "frisk", vissa har jag hetsätit (googla på BED -binge eating disorder), vissa perioder har jag svultit. Någon dag kommer jag nog antingen att bara sluta eller söka hjälp, men den dagen är inte idag.
Jag är pro-ana men bara för mig själv. Det är inte så att jag vill att hela världen ska vara anorektiker, verkligen inte. Men det är ganska skönt att ha någon att byta erfarenheter med och stötta sig mot. Någon som inte tycker att man är knäpp för att man gråter i duschen.
Mitt beroende av bekräftelse försöker jag kämpa mot, min mamma brukar säga "du måste sluta att reducera dig till bara ett utseende". Dvs man är så mycket mer än ett sött ansikte. Men när man har fått höra så mycket om sitt utseende sedan man var liten så är det inte så lätt.. jag tror att det är där någonstans det börjar..