Finns "sund"?
När någon kommer och hälsar på mig så brukar jag försöka äta mer "normalt", kanske tom mat ute någon gång, men oftast tar ångesten över när man väl är där och mina gäster brukar tycka att jag inte äter då jag tar exempelvis soppa. Eller om vi ska äta mat hemma och istället för att äta typ kyckling och ris äter min gröt så undrar de vad jag lever på. Istället så köper jag godis eller något annat onyttigt för att visa dem att jag visst äter, "titta vad onyttig jag kan vara" och "jag är inte ätstörd som du tycks tro".
Min gäst som är här nu har inte heller en sund livsstil, jag får inget grepp om hur gästens matsituation ser ut i vardagen men när gästen är här så är den katastrofal. Under tiden här så har gästen bland annat ätit; 1 påse ostkrokar (1000kcal), 1 stor låda pepparkakor (600 g), ca 700g lösgodis (3600 kcal), 3kg risgrynsgröt (3000 kcal) och kexchoklad. Min gäst är faktiskt en ständig jojobantare och jag tycker att gästen som har alla förutsättningar i världen att äta "sunt" borde göra det (jag skulle bara bli tjock så det kommer inte på fråga!!), för att må bättre i kroppen och inte vara så trött och ligga och sova jämt.
När jag härom dagen åt blomkål och frågade om gästen ville smaka så rynkade gästen på näsan och tyckte att det jag åt var äckligt. Det känns som att endel inte vill äta nyttig mat i ren protest för att det "ska" vara äckligt. Det känns även som att min gäst är ute efter en snabb fix (dvs bli smal snabbt) och sedan kunna återgå till ett onyttigt leverne, jag försökte förklara att det går inte. Okej, även om jag inte lever sunt själv så vet jag i teorin hur man bör äta och träna för att kroppen mår bra, vilket min gäst vet om att jag vet.. men återigen känns det som att det blir en protest mot det jag säger om att man inte kan äta flera tusen kalorier extra och behålla en normal vikt som min gäst vill. Min gäst är lite överviktig nu, har varit det stora delar av livet och som det ser ut med jojobantandet så kommer gästen fortsätta med detta liv och samma ätströningar som jag, fast just tvärtom.
Jag läste precis ett annat inlägg om andras syn på maten och hur man måste låtsas att man visst äter onyttigt. Där stod det också att mamma är den man måste bevisa mest för. Det skulle vara allra värst att just hon skulle få reda på något. Samma tankar far ständigt runt i mitt eget huvud. Den enda det inte funkar att spela inför är min sambo. Han genomskådade mej redan två veckor efter att vi träffats. Ändå fortsätter jag låtsas inför honom.
Jag läste precis ett annat inlägg om andras syn på maten och hur man måste låtsas att man visst äter onyttigt. Där stod det också att mamma är den man måste bevisa mest för. Det skulle vara allra värst att just hon skulle få reda på något. Samma tankar far ständigt runt i mitt eget huvud. Den enda det inte funkar att spela inför är min sambo. Han genomskådade mej redan två veckor efter att vi träffats. Ändå fortsätter jag låtsas inför honom.
http://abkontakt.se/
Sund ter sig olika för alla människor. Jag har själv haft stora problem med mat, där ångest, lågt kcalintag, frosseri, "normalt ätande" varvat varandra om och om. Men jag har nu senaste året lyckats få ett sunt tänkande kring mat. Och vad jag menar med sunt är att jag lyssnar till kroppen vad den behöver, är jag hungrig, är jag mätt. Varför tänker jag såhär kring maten nu? Alltså har jag varit en person som har använt maten för att döva vissa känslor. Precis som personer med anorexi gör. För igentligen handlar det ju inte om maten, utan hur du använder maten för att ta kontroll över dig själv och dina känslor.
Det finns människor som du beskriver som äter efter tallriksmodellen och bara en bit mörk choklad, men alla kanske inte gör det av samma anledning. Vissa för att de vill vara nyttiga, och andra för att de mår så bar av att äta på det viset. Lyssna till din kropp! Ta hand om den!
Vingklippt- jag håller med, jag skulle gå under om min mamma visste. Men på ett sätt så tror jag nästan att hon vet, hon kanske inte vet omfattningen, men hon vet nog att allt inte står rätt till i min matvärld. Den enda som vet om för mig är mitt ex och det är nästan samma som för dig, jag fortsätter låtsas fast jag vet att han vet..
Anonym- tack för omtanken, men jag behöver det inte
Emma- Det är faktiskt precis det jag menar, vilka kroppsignaler? Jag skulle äta ihjäl mig om jag lyssnade på mina signaler, eller så är det så att jag inte har några? För känner jag mig hungrig så äter jag kolosalt eller så blir jag inte mätt, känner jag ett sug och ger efter så slutar det i frosseri. Det finns som ingen medelväg. Grattis iaf till att du mår bättre idag!
Du skriver att du skulle äta ihjäl dig, det är en signal gumman!Din kropp skriker efter mer näring, du har signaler, tro mig.
Jag skulle kunna skriva massa förslag till dig för att eventuellt få dig på rätt väg. Men om du inte ens överväger ett tillfrisknande? kan det bli svårt. För övrigt är jag utbildad till hälsopedagog så jag har viss kunskap om beteendeförändring.
Mina signaler är isf helt mongolida, jo för när jag försöker mig på att äta normalt så slutar det alltid i viktuppgång fastän det finns massor av tjejer som är så här smala naturligt, varför skulle inte jag kunna vara det? Men du har rätt, om jag inte ens har viljan så är det ingen ide, för vilja att bli "frisk" har jag verkligen inte.. Uppskttar dock ditt genuina försök och intresse!