Kom precis innanför dörren, någon spelar opera högt som fan. Och här sitter jag väldigt förvirrad och ledsen. Kände mig ganska fin igår, fick till sminkningen och var på toppenhumör när vi var hos Red. Väl ute mötte jag D (som jag dejtade och alltid träffar ute) och exbästis (som verkligen försökte prata) alla var glada men själv kände jag mig mest bortdomnad. Jag såg ingen som jag tyckte var fin och killar som pratade med mig struntade jag i.

D ville att jag skulle följa med honom hem, jag funderade på saken och tyckte att det var en bättre ide att åka hem till mig. Tidigare under kvällen hade jag raderat Ns nummer för att inte riskera att fylleringa. Men när jag var på väg till tunnebanan så messade han mig och frågade om jag var ute och om jag ville ses. Klart jag ville men skrev "ja det vore kanske kul", mindre kul är att vara någons fem i tre-ragg.

Så vi sågs, det var mysigt och vi åkte hem till honom och hade sex. Det var väl bra, men inte alls som jag minns det. Sist vi hade sex var september -06 och då tyckte jag så mycket om honom. Och nu till det ledsna, jag känner inte någonting längre. Det är inte som förut. Och jag som ville så gärna och hade längtat så.

Jag är väl en sådan som inte blir kär, jag är en sådan som blir kär i kärleken.