Jag gjorde det, jag vågade. Jag har tänkt att göra det så länge och har skjutit upp det i över 1½ månad men nu gjorde jag det. Jag ringde honom. Jag har nog inte ringt en kille på.. ja.. väldigt länge (kille som man har på g dvs) och han blev väldigt förvånad och verkade genuint glad. Vi pratade en bra stund och det visade sig att han hade varit på mitt jobb för ca en vecka sedan för att kika om jag var där. Fick paniken efter en stund och sa att jag var tvungen att sluta, "men ska vi höras i helgen om du ska ut.. och jag ska ut" sa han. Det är nästan så jag vill gråta för att jag har lämnat ut mig själv genom att ringa honom, jag kanske inte ha bordat.. vill inte vara sårbar. Tänk om han skulle läsa det här..


O från förrförra torsdagen messade idag och vill att vi ska ses. Jag tycker att han är konstig, det är faktiskt inte inbillning från min sida, han har konstig humor och jag förstår mig inte på honom och nej jag vill inte träffa honom mer och det är därför som jag inte har svarat när han har ringt och messat. Frågan är bara om jag måste säga det eller om han förstår det själv..

Min chef ville dessutom bjuda mig på vin efter jobbet, jag tackade nej.