Fyyy fan vilken jävla ångest jag har i natt. Jag har legat i sängen i över fyra timmar och hoppats att få somna och glömma denna hemska helg. Hela den gångna veckan har jag ätit och kräkts 2-4 gånger om dagen. Jag kan inte vara ensam, inte vara hemma..

Så i fredags träffade jag en kille, vi hånglade och han var rätt mysig.. Men jag vet absolut inte vart jag har honom. Vi blev lite fulla och han började gråta. Japp. Inte som i tokgrina, utan mer att vi kom in på ett känsligt ämne och det rann en tår. Ikväll när vi pratade så var han rätt off, vad vill han? Och jag? Vill jag bara slippa min äckliga ensamhet?

Lördag då? Minns ni att jag berättade om en kille som jag känner rätt väl som jag har "råkat" ha sex med rätt mycket? Jag berättade att jag bara låg med honom för att jag var kåt och att vi aldrig skulle kunna vara något mer.. Gissa vad. Jag gillar honom. Men idag så gjorde han en grej mot mig som är så fruktansvärt illa och som får mig att känna mig så äcklig och billlig. Jag vet inte ens hur jag ska hantera det här, för efteråt så sa han förlåt och verkade uppriktig och efter att jag hade smält det ett tag så var jag normal igen. Men nu, när jag är ensam igen så känns det värre än vad det gjorde just då.. Hur blir det nu? I sådana här situationer så känns det verkligen som att ätstörningen har förstört mitt liv. Jag måste hålla upp en fasad fastän jag bara vill att han ska förstå hur ledsen jag blev.