Jag har varit lite heartbroken. Det är såklart slut med den nya innan allt har börjat, grejen är nog den att jag inte lägger ner så mycket energi i en kille och killar är nog ganska ovana vid tjejer som inte sms:ar och ringer tillbaka.. Fast jag vet juh varför jag gör så också, för att skydda mig själv från att bli sårad. Men lite sårad är jag, men det berättar jag inte för någon, jag rycker på axlarna och vet att nästa kille dyker upp om ett par dagar. Men jag gråter när natten kommer och undrar varför det inte är ämnat för mig, varför kan inte jag få vara kär? Varför kan det aldrig vara lätt för mig?

Jag lever rätt snålt just nu, äter en gång om dagen (ca 17.00 sallad) och kanske en rågrut och ett plommon på kvällskvisten. Känns inte som att jag går ner något alls, visst lite plattare, men knappast någon större skillnad. En fet dumpad elefant som tror att hon ska gå ner 100kg på två dagar lagade lax idag. Gott som fan.