Hej Elia
Jag bor fortfarande hemma och vad jag har förstått så har du också bott hemma och haft ätstörningar. Tyckte du inte att det var svårt att komma undan mat och så? Hur gjorde du då?
Kram Lina

Hej Lina
Ja, det har du alldeles rätt i att jag bodde hemma i många år samtidigt som jag hade problem med ätstörningar. Det svåraste var nog att dölja att man inte åt, jag kräktes väldigt sällan på den tiden. Mina föräldrar har alltid jobbat väldigt mycket så jag har umgåtts ganska mycket med mina syskon och de var inte direkt några frukostätare, så det var inte så svårt att komma undan. På eftermiddagarna när jag kom hem så har jag haft olika perioder. Vissa perioder så har jag gjort negerbollssmet och ätit direkt ur skålen eller gjort kladdkaka och gömt den i mitt rum och hetsat när ingen sett.

Andra perioder åt jag litelite när jag kom hem och sedan åkte jag iväg och tränade, Så att dölja mina matproblem i vardagen har egentligen inte varit några stora problem. På helgerna var det lite annorlunda, men även då tränade jag mycket så jag hade mina egne rutiner. Annars var det det vanliga, ljuga om hur mycket man ätit, säga att man är mätt, man har redan ätit, ingen matlust mm. Tyvärr har jag inget roligare svar än så, men tack för en jättebra fråga, den fick mig verkligen att fundera.

Har du en fråga eller bara något du vill säga, maila mig. Skriv gärna om ni inte vill att ditt mail ska hamna i bloggen. Någon frågade om jag redigerar mailen något. Jag tar bort namn som är för avslöjande eller gör valdigt svårlästa texter lite läsvänligare.