Ni som har hängt med ett tag i min blogg vet om min stora hemlighet. Jag har varit överviktig. Alltså, visst jag tycker inte att jag är smal nu, inte smal-smal, men för många år sedan kunde jag bara önska att se ut som jag gör idag. Jag har egentligen alltid varit smal, men under ett par år gick jag upp i vikt, jag vet inte alls varför, men jag kan tänka mig att jag använde mig av mat för att döva känslor och utan att kompensera.

Nu när jag tänker tillbaka så känns det som att det inte ens var jag, jag var Ana innan och Ana efter, men under den lilla perioden var jag BED. På något annat sätt kan jag inte förklara det.

Jag hade en kompis som var mycket större än vad jag var, hon hade gått med i viktväktarna och räknade points. Hon lyckades gå ner ganska mycket, men hon var fortfarande ganska stor. Det här var i början av 2000-talet och hon och jag kom överens om vem som hade den mest perfekta kroppen. Shakira.

Shakira hade precis släppt whenever wereever och skakade rumpan och badade i en lerpöl i musikvideon och vi var helt besatta av videon. Vilken fin kropp hon hade!

Av en slump så såg jag videon idag, för första gången på många år, och vad tänker jag på idag när jag ser den? Jag tänker att hon är normal. Normal-smal, inte smal-smal. Hon ser sund ut och så har hon ett gigantiskt ass, men hon är latina så det är ganska självklart. Och det konstigaste av allt, jag skulle aldrig, aldrig, aldrig vilja se ut som henne. Hon är alldeles för stor.