Jag kände mig så raslös, orolig och övergiven så jag gjorde det jag trodde att jag skulle göra. Med fingrarna i halsen och idol i bakgrunden så kräktes jag choklad i min nyskrubbade toalett. Jag känner mig övergiven, för att D inte kunde träffa mig idag, för att jag tjaffsade med en av de bästa på jobbet, för att alla nära är så långt borta. Så långt borta som de måste vara för att jag fortfarande ska kunna andas.