Det verkar som att vi, de ätstörda, inte är ensamma om "allt eller inget"-tänket. Hur svårt är det inte med måttlighet egentligen, att bara ta en ruta choklad eller bara äta tills man är "nöjd"? Men, vad är då skillnaden mellan att göra som de som kommenterat, dvs äta massor av godis, mat och skit, och att hetsa? Är det inställningen? Är det psyket? Är det ångesten?

En annan grej jag funderar över är myskväll=svullkväll? Det kanske är det som är skillnaden, jag skulle aldrig kunna kalla en riktig hetsätning för någonting mysigt.