Ah, jag är ett sådant matvrak! Tänker på mat, drömmer om mat, tycker alltid att det luktar mat i trapphuset och är avundsjuk på vad andra äter. Ni vet, själv sitter man där med en egenkomponerad låg-kcal-sallad och jobbarkompisen kommer in och har köpt en pizza. Eller en kebabtallrik. Eller lasange. Eller kyckling och pommes. Och som besatt så sitter man och stirrar, avundsjuk, men ändå inte. Önskar att man vore normal, eller iaf ensam så man kunde trycka i sig all mat och kräkas ifred.