Ont, jag har så ont. Det är så synd om mig, aja lite iaf. Jag är ganska rädd för tandläkare, men jag tvingade mig att ringa upp en tandläkare, hon var så gullig så fastän hon hade slutat så stannade hon kvar för min skull. Jag har typ någon slags infektion i visdomstandfickan (kanske?) och hon skrev ut penicillin. Jag gillar inte att gå på en massa droger, men om det blir värre så går jag väl och hämtar ut det. Jag känner min som Lina i Lönneberga när hon har tandvärk och hela kinden svullnar upp och Emil ska jälpa henne och hon hoppar ut på höstacken och massa annat skoj. Så svullen är inte jag, men kanske som Alfa Alfa, okej inte det heller.



Fastän jag inte kunde engelska och avskydde (avskyr) svart-vita filmer när jag var liten så såg jag på "rackarungarna". För visst var det han som är Alfa Alfa? Jo så är det nog.

Det enda positivt med mitt onda är att jag nog inte kommer att kunna tugga, så det blir typ gröt och soppa. Pratade med mamman för att hon skulle tycka så synd om mig och säga att allt kommer att lösa sig. Jag sa att jag tycker att jag har blivit sjukare de senaste åren, jag var aldrig sjuk förut. Så sa hon något i stil med; ja, det tar nog på din kropp när du har gått ner i vikt. Då sa jag, "men jag är juh tjock nu". Och mamman, den bästa "dumheter, du är så slank och fin". Min mamma gillar ordet "slank", det gör jag med. Jag ska bli slank.