När du är tunn som luft, så är du nästan perfekt
Jag tog en liten nap time efter middagen, behövdes verkligen. Somnade till på någon minut och vaknade av väckarklockan efter tio minuter och snoozade sedan säkert en halvtimme, skönt. Såg lite ur fimen "A perfekt body", såg den för ungefär tio år sedan då den sändes på tv3 under namnet "medaljens baksida". Den handlar om en gymnast som får sin livs chans att träna med höjdarna och väl där så tar anorexin över. Kommer ihåg att jag hade sett reklamen för att den skulle visas på 3:an och jag satt bänkad när den satte igång. Jag var väl 14-15år och helt inne i min ED. Jag hade ett snobbenlinne på mig den kvällen och låg och tog på mina bröst och min (då) vältränade mage. Jag var gymnast jag med, ni kan juh ana intresset för denna filmen från min sida.
Nu har jag iaf varit på promenad, den gick ovanligt lätt. Jag bara kände att jag som flög fram, som en liten fjäder. Jag ökade farten från min vanliga och var hemma flera minuter innan jag brukar, med små vänliga pop-trudilutter i örat så går det mycket lättare. Jag hoppas att jag har gått ner i vikt och att det är därför det gick så lätt, annars, hemska tanke, kanske jag har ökat i muskelmassa, dvs gått upp i vikt, gah! Men det kan inte vara möjligt!!? Äh, tror inte det, mitt ryggparti ser smalare ut. När du är tunn som luft, så är du nästan perfekt. Älskar den Kent-låten!
Kommentarer:
Trackback