Nä jag var kring tio år så flyttade vi, inte speciellt långt men tillräckligt för att jag fick nya kompisar i mitt nya område. En av de som jag lärde känna var min granne som bara bodde några hus bort, hon är nog det elakaste barn som jag någonsin har träffat, hon brukade hälla sand i småbarnens hår och säga att det var från gud (ja, vilken jäkla fantasi :)). Min granne var iaf väldigt överviktig som barn och var det under uppväxten också, ungefär som barnen på bilden. Vi umgicks inte så mycket utan det var mer att man sågs ute på gatan och hängde i stora barngäng och lekte. På somrarna hände det att vi brukade frossa tillsammans, jag, hon och hennes syster köpte glass, maränger och chokladsås och vräkte i oss, ja fastän jag var så smal så hände det redan då.

När jag precis hade börjat gymnasiet så var hon på sina sista år på högstadiet och vid det laget umgicks vi inte alls, vi sa hej och pratade när vi sågs men inte mer än så. Vid den här tiden började grannen gå ner i vikt, hon gick säkert ner 15 kg och pratade inte om annat än mat. Från att vara ca 155 cm och väga 70 kg så gick hon och blev normalviktig på kanske 55 kg. Vi ses inte alls ofta men jag tycker att hon har lyckats hålla sin normalvikt, visst hon är inte tjock, men i mina öron är det nästan synonymt med att vara normalviktig. Jag vill iaf inte vara normalviktig, undrar bara vad hon tänker när hon ser mig.. "ditt jäkla ED-offer, ska jag hälla sand i ditt hår" haha..!