Vilken jäkla rutten dag. Har hunnit fälla några tårar, varför? Mest är det för att hur jag än gör så känner jag mig så dålig. Känner mig ledsen att jag aldrig duger, att ingen ser mig. Att jag inte har någon som tröstar mig, ingen som vet att allt är fel.

Det sägs att man drar sig till en viss typ av killar, jag gillar ensamvargar. De som inte pratar så mycket om man inte känner varandra, men när man är ensam så är de så mycket människa. De bryr sig, på riktigt. De är sådanna som man aldrig riktigt vet vad de tänker på, men man känner sig alltid trygg.

Snart är det helg, vill ingenting.