Hela jag är en deg idag, min hjärna är som en liten pepparkaksdeg och min mage är som en stor bulldeg. Känner mig hemskt ensam idag, har inte gjort någonting och isolerade mig under täcket nästan hela dagen. Vid 18-tiden gick jag och handlade, köpte rucolasallad som luktar mögligt, typiskt min otur.

Känner mig så ensam och förbisedd, som en osynligt spöke.. Och folk som jag pratar med via telefon, msn och mess känner jag att jag måste underhålla.. varför känner ingen att de måste underhålla mig? Det känns som att om inte jag totaldissar folk så bryr de sig inte om mig.. en mysko värld kring en mysko flicka. Varför ska allt vara ett spel? Jag vill bara ha en stor famn att krypa in i och känna mig liten.. som tycker om mig på riktigt..