Känner mig lugn nu, glass och choklad ner och upp. Åt inte ens speciellt mycket. Middagen på jobbet däremot, tog rätt mycket sallad och sedan färsk ravioli. Gick in på toaletten och allt upp igen. Fick för en sekund för mig att någon stod utanför och fick skärpa till mig och kika ut, ingen stod där. Ut i köket igen, mer ravioli, mer toalettbesök. Men jag var verkligen tvungen, hade varit vaken sedan 04.00 och hade inte ätit på hela dagen. När klockan var 17 höll jag på att dö av hunger, tur att det kom upp igen för annars hade jag dött då med.

På lunchen i skolan så var jag så ledsen, hade ont i magen och satt på toaletten. "Har du inte ätit"  frågade någon sen, "nä, jag var inte hungrig" svarade jag. "Men du måste juh äta". Jag måste inte äta, eller jag önskar det iaf. Fast jag älskar det och hatar det. Har sedan skolan haft den där oroliga känslan i magen som man hade när man var liten och hade gjort någonting jättejättehemskt och bara väntade på "samtalet". Ont i magen av oro, sorg inombords och skam. Alla tror att jag är stark, men jag är så liten, svag och sårbar.