Jag lämnar ut en enormt stor del av mig själv och mitt liv i min blogg, det är något som ingen vet om och något som jag aldrig skulle göra ute i den hemska verkligheten. Ingen vet någonting och det är meningen.

Igår; jag möter upp två personer som jag känner lite halvt för att vi ska fara till festen. Vi flummar och skojar på tunnelbanan (killen som är med försökte kyssa mig för typ ½år sen btw) och väl på festen börjar drickandet. Alla andra är typ redan rätt dragna och min M (hånglet när vi vaktade hans mammas hus) är med tjejen som har festen, de hånglar (har sex?) i ett rum och kommer inte ut förrän efter ett bra tag..  och kommer och kramar mig. Jag sätter mig och pratar med olika folk, mest med människor som jag inte tycker om (fast det börjar iof vända lite). Det hela slutar med att typ alla ligger i sängen och pratar. M och hon hånglar (jupp mitt framför mig) och hon och jag sitter och pratar. Jag messar lite med J (han som jag träffar ibland) och han ringer och vill att jag ska komma. M säger "men åk inte, vad kan han ge dig som du inte kan få här?", M ligger på mitt ben och jag pillar honom i håret. Tjejen går därifrån och vi sitter kvar, folk har somnat omkring oss på sängen och M säger "gå inte" och håller om mitt ben så att jag omöjligt kan gå. Jag pratar lite mer med J i telefon och vi bestämmer typ att ses, M håller fortfarande om mitt ben och vägrar låta mig gå.. "men M, du har juh `tjejen´ " och så går jag..

Sen går det utför, jag messar J och han svarar inte, och jag är verkligen inte någon som är "mer på" så svarar han inte så ringer jag självklart INTE. Så så slutar kvällen, jag drar hem och sover, mycket besviken men mest trött och full.. somar framför datorn. Vaknar av att mobilen ringer, men jag orkar inte gå och hämta den, det var J såg jag senare. Jag kommer inte att ringa upp, vill han något så får han ringa mig igen, he stod me up! Vet inte vad jag ska säga till mina kompisar, om jag träffade honom eller inte.. för jag avskyr att ha blivit dissad..