Oj oj oj oj.. jag har inte kunnat skriva blogg på länge, givetvis har jag en mycket bra bortförklaring (har man inte alltid det?).

Bra bortförklaringar i detta sammanhang:

1. Jag har varit ute och campat, med husvagn och hela köret. Familjesemester ut i fingerspetsarna.

2. Jag har tränat som en testosteronhanne, sprungit, simmat, armhävt, you name it, så jag har inte haft tid. (detta är givetvis lögn, men när det gäller bortförklaringar så är lögner accepterade).

3. Eftersom jag har känt mig så övergiven på sistone så isolerade jag mig totalt med mamman och plastpappan (och övrig familj). Levde efter "man saknar inte kon förrän båset är tomt" och ja minsann, ni saknade den här kossan! Men det tog några dagar innan folk började höra av sig :(

Eftersom det har gått dryga två veckor så har det hänt endel på pojkfronten, kompisfronten och familjefronten. Har kommit fram till att jag har försummat mina vänner, mina riktiga riktiga vänner sedan jag träffade S(exet). Jag som lovade mig själv att aldrig bli en sådan som gör så. "Pojkar kommer och går" resonerade jag innan, men det gäller juh bara för alla utom mig, jag gillar aldrig (i princip aldrig) någon kille. Men iaf så saknar jag att ha en massa vänner omkring mig, som ringer och frågar om man vill göra tråkiga saker tillsammans så att de blir mindra tråkiga, tex se film. Jag längtar hem till frosstaden. Till vänner. Men jag försöker skaffa mig nya kompisar här i sthlm, det är inte lätt;

-sthlmstjejer är ofta mycket otrevliga. Elaka skulle jag kunna påstå. Därav så känner jag inte många sthlmstjejer, mina kompisar jag har här är alla inflyttade (typ?).

-när man träffar någon ny kompis så krävs det så mycket.. man måste börja om från början.. och jag som är van att ha mina vänner som jag har haft i flera år.

Aja, familjefronten, jag och min mamma har blivit ännu tightare. Hon är bäst helt enkelt.

Pojkfronten:

Jag och Puppy pratar igen. Ska nog ses i helgen.

Jag och S(exet) pratar igen. Vi ska vara vänner, detta kommer att sluta dåligt ännu en gång. (Med ett bett i tutten- vem vet?)

Jocke (internetkillen) har bjudit ut mig på dejt, jag sa inte nej (fan mig), men jag sa inte ja heller. Vill inte. Suck. Kan man inte bara vara kompisar?

Hälsade på hos Erik på väg hem till frosstaden. Han är snygg men inte min typ. Nej tack. Så skrev vi lite inatt.. lät som att han saknade mig.. eller något.. Det hände något mellan oss, opps. Han var min rebounce för Puppy. Jag trodde att Puppy var förlorad. inte då ;)

Nu är det Pride och jag vill festa. Ska jag dra med Camilla ut ikväll.. hmm.. ska ringa nu.