Jag är så krävande.

Jag tycker att det är jobbigt själv, hur kunde jag bli en sådan extremt krävande människa? Själv är jag dålig på att höra av mig, men förväntar mig att andra ska ringa, ställa upp och bry sig. Det här måste jag jobba på.. helt seriöst.

Och när jag träffar en ny kille så förväntar jag mig att han ska tänka på mig hela tiden. Ringa och sms:a all tid vi inte spenderar tillsammans. Jag är jobbig. Så jäffla jobbig. Ibland, när jag bara vill vara ifred så blir jag irriterad när de hör av sig, som att de skulle förstå av sig själva att jag vill bara vara ensam.

Okej, så illa är det inte.. men nästan. Speciellt när det gäller S(exet)  han får inte har ett liv utan mig, det är helt sjukt, vi är inte ens tillsammans. Vi har inte ens gemensamma kompisar. Suck på mig. Men han är fan likadan.. han är min bästa vän, en av dem iaf. Han är faktiskt den enda som jag kan vara så här jobbig med, skulle aldrig göra så som jag gör mot honom mot någon annan.

Jag tror att Puppy inser att jag är krävande, ja jag är krävande, men jag ger väldigt mycket tillbaka också.

Men jag måste se över min personlighet.

Ringde Camy, hon svarade inte, så det blir inget partajande för mig ikväll.. men nu i helgen, då jäklar :)