du kan alltid berätta för ngn du inte känner, typ på test. ja e frivillig... = )

Vill du veta vad som händer om man berättar?
Mamma: ?Men nu äter du. Nu är du frisk, det ser jag? Jag tror inte ens hon trodde på mej.
Bästa kompisen: ?Jag vill också banta, fasta och bli smal.?
Barndomsvännen: Hör aldrig av sej igen.
Pojkvännen: Blir arg, gapar, skriker, skäller och handlar godis.
Jobbarkompisen: ?Jag har aldrig träffat någon sån förut.?
Sen är det bara att banta ifred, med undantag från pojken. Ingen vågar säja något, igen. Det känns som om människor tror det smittar.

Du är visst någonting!!! även utan din ED.

Anonym- det är juh det som är grejen, alla här vet juh redan..

Vingklippt- Ja, eller så kanske det är för jobbigt för att se. Jobbigt att ta tag i och vem vill umgås med någon som är ledsen och destruktiv. Mamman vill nog inte se för att det är svårt att hjälpa, vart börjar man liksom?

Sandra- Gulle dig, men vad skulle jag vara...? Typ inte alls som jag är idag, hela mitt liv kretsar kring det här, även om jag stundvis eller periodvis låtsas som annat..