Starving girl

Usch 3 dagar, 3 stora hetsätningar. Igår var jag och åt på restaurang. Alla bulimikers värsta fiende- buffébordet stod uppdukat och jag hade ingen botten. Sedan ursäktade jag mig och tassade iväg till toaletten och glad som fan när jag var tom igen. Ikväll blev det massa bulgur och kycklingsallad + den lilla glass som fanns hemma, sedan toaletten och nu känns det bra igen.. Ibland tänker jag att det inte finns någon baksida alls, men som alla romanser så kickar baksmällan in när man minst anar det.

Sommaren är snart slut och den har väl varit helt okej. Mycket alkohol, mycket killar, mycket mys, mycket vänner och en del familj. Jag hoppas på en grym höst, jag kommer att försöka aktivera mig själv mer, sluta tänka dumma självdestruktiva tankar och mysa massa.. får vi hoppas ;)

Hur har er sommar varit? Mycket mat? Jobbigt med familjen som jag? Hets/svält? Tell me!

Som du mest, alla klagar på att det är svårt att äta när det är varmt. När och hur menar de då?

det som är mest jobbigt är nog att försöka fly från maten, det går ju inte.. tackar man nej till middag här hemma anar dem något. och så känns det dumt att t.ex tacka nej till middag hos pojkvännen? och mamma bara köper hem massa choklad.. hjälp mig, hur ska man jag göra? ..

Jag kan säga att jag vet hur det känns fast jag inte är helt smal själv.. längre.

Jag hade precis samma problem förut. Hetsåt på restaurang, gick på toaletten och hulkade upp allt. Och gud så bra jag mådde. Trodde jag. Jag är inte speciellt lång så för mig är 6 kilo mycket. Det gick jag ner på en månad. Och den kicken jag fick av att kläderna blev större och större. Att folk kommenterade hur smal jag hade blivit. Det höll på så i ett halvår ungefär tills jag insåg att jag behövde hjälp. Jag satte käppar i hjulen för mig själv och sökte hjälp fast jag egentligen inte ville. Idag mår jag "bra". Men jag tänker ofta på min smalaste tid med avund. En fråga jag ställer till mig själv är.. var det värt det.

bufféer vill man ju bara spränga i luften oO