Jag är väl bara otacksam?

Nu har jag varit borta i några dagar igen. Känns lite trist att jag inte kan berätta vad jag gör, ni som har följt med ett tag vet att jag är paranoid och tror att jag blir upptäckt hela tiden. Jag är helt övertygad om att någon jag känner läser, har läst, eller bara snubblat in här någon gång.. men egentligen kanske jag omedvetet vill bli upptäckt. Men då skulle hela min värld förstöras, hela jag skulle försvinna.



Dessa dagar har iaf varit intensiva. Ikväll när jag kom hem och la mig på sängen här hemma, allt var tyst så började tårarna rinna. Jag är övertrött, övergiven, överful, övertjock, överblek och nu har tårarna runnit i många timmar.

Jag hetsar mer än någonsin. Jag kräks även om jag inte hetsat. Och det nya, jag kräks på offentliga toaletter, hela tiden. För några dagar sedan åt jag ute med några vänner, jag var glad och pratade medan jag åt, sedan var jag helt som vanligt och sa att jag skulle gå på toaletten. Min killkompis ville följa med mig, han skulle visa vägen, men jag sa att jag hittade. Så lugnt och sansat drog jag för den lilla haspen på salondörren till toaletten och kräktes på den äckliga restaurangtoaletten. Sedan gick jag tillbaka, drog ner tröjärmen över mina knogar och var lika glad och normal igen.

Jag kommer från en bra familj. Alla som jag verkligen älskar lever, jag har så mycket, men är så tom. Orkar inte med det här med att riktigt leva. Medan de som varkligen har rättigheten att lida har så mycket glädje, är så tacksamma och njuter av livet. Jag är väl bara otacksam?

Jag vet att du kanske inte vill höra detta nu och inte kommer att tro mig, men det blir bättre. Jag har varit på bottnen av bottnen och jag har kommit upp. Idag är jag inte fri, men jag är på god väg. Går även på behandling på ÄS-mottagningen sen 7 veckor tillbaka, och det har ändrat mitt liv. Jag vet flera som har blivit bättre och jag vet att du oxå kommer att bli det. Har du sökt häjlp? Kramar!

Jag ahr varit där själv många gånger. Men det känns så mycket bättre efteråt..Det är värt det. Jag gillar verkligen din blogg. Känner så väl igen mig själv i det du skriver. Har precis vågat starta min egna blogg för att hålla koll på mig själv. ta hand om dig! / S

Jag har aldrig blivit slagen, utnyttjad, speciellt illa behandlad. Ändå är jag helt fucked up när det gäller mat. Det har bara blivit sättet jag hanterar mina känslor på. Jag önskar nästan att jag kunde börjat knarka eller nåt istället...



Den sjuka delen i min hjärna är avundsjuk på dig för att du lyckas spy. Själv kan jag inte. En dag kommer jag säkert vara tacksam för det. Men just nu, när jag sitter med en miljard kalorier i magen, så hatar jag det. Vill få bort det. Men får träna massor imorgon istället. Hm...

babe då, att du fortfarande är kvar, men jag kan förstå det. Det är inte lätt.

ta hand om dig, ville bara skänka en liten tanke.