Jäkla smalkjolar! Jag har några stycken kjolar som jag bara kan använda när jag är ganska smal. Tydligen är jag långt ifrån min vikt jag hade innan jul (då jag använde mina smalkjolar, kräktes flera gånger per dag och somnade med huvudet vid fotändan av utmattning). För jag kunde knappt dra kjolen över höfterna och då orkade jag inte ens försöka knäppa knapparna. Sist jag hade min smalkjol var på lucia, då jag åt på MAX, kräktes, köpte choklad, kräktes, åt mackor, kräktes, popcorn, kräktes.. ja ni vet.. Alltså var jag glad helt i onödan då jag kände mig "så platt" i morse. Vilket skämt.

Vi är många som hade en "buskompis" när vi var små, den där tjejen eller killen som drog med en på dumheter. "Kom igen, vi tjuvplingar/pallar äpplen/smetar tvål på syskonets tandborste". Jag har faktiskt haft flera sådana kompisar vid olika tider i mitt liv. När man blev äldre fick "buset" andra proportioner, men det var fortfarande "bus", stjäla föräldrarnas sprit eller sno grannens rena tvätt. Egentligen var det nog att man triggade varandra, någon kom på en ide och så skenade fantasin iväg.. och det blev en utmaning. Iaf så har jag en sådan buskompis på mitt jobb. Hon är ca 4 år äldre än vad jag är och får på något konstigt sätt med mig på sina bus. Det ger en känsla, ett pirr som jag trodde att jag hade glömt hur det var..