Hej alla fina!

Det har gått ca ett år sedan jag skrev sist. Jag startade denna blogg 2005, det var innan bloggfenomenet blev stort och jag är så glad över att jag har haft möjligheten att skriva anonymt så länge (utan att bloggen har tagits bort). Jag läser era kommentarer ibland, jag går tillbaka i arkivet och läser, ja de få gånger som jag är ensam hemma. Ja, så mycket avslöjar jag- jag bor med någon. Jag.

Det är så mycket som man bär inom sig, och jag har fortfarande stora issues, det är svårt att leva. Under min aktiva bloggtid har jag fått så många fina kommentarer, de som betyder mest är ni som följt mig länge och ni som orkat läsa igenom hela min blogg. Jag förstår att det är en stor besvikelse att jag inte bloggar som jag gjorde förut. Men jag är inte redo att berätta om detta för någon (vilket jag skulle bli tvingad till då). Jag kan inte berätta, för vad som än händer så kommer jag alltid att ha mina ätstörningar. Och när allt annat blir för mycket så har jag mitt ess i rockärmen som ingen någonsin kan ta ifrån mig.

Jag har typ gråtit konstant i tre dagar, jag har aldrig varit så "jobbig" sedan jag träffade honom.