Hej alla söta!

Det händer en hel del i mitt liv, jag kan inte uppdatera som förut längre, jag växer upp och äntligen får jag uppleva det jag velat så länge. Jag planerar en framtid, jag föll, jag föll som fan, och jag älskar av hela mitt hjärta. Om jag hade vetat om att detta skulle hända mig så hade jag vetat att det hade varit värt allt! Jag växer och jag andas.

På samma sätt som att det har skett stora förändringar i mitt liv, så har det inte hänt någonting på andra områden.

När ingen ser så kommer den krypande känslan, om jag inte kompenserar så kommer jag att bli tjock. När jag känner oro i kroppen så är det så skönt att få slappna av, tokäta, pasta med såser, smörgåsar, flingor, bullar, choklad.. och så stoppar man åter de små fingrarna i halsen som så många gånger förr.

Men det har blivit bättre, mest psykiskt. Jag känner mig inte övergiven och ledsen, jag är hel och stark. Jag älskar och jag lever, planerar en framtid och barn, gråter av glädje av att få älska så hårt. Jag trodde aldrig att man kunde älska såhär.